idag är en ganska grå dag. ljusgrå i och för sig. men inte svart, blå eller vit.

jag borde ta en promenad, för att gå från rastlöstheten men jag har för ont i kroppen efter jobbet. går en mental promand kanske.

har i alla fall fått någorlunda klartecken från blbliotek.

på nyår vill jag att det ska vara gnistrande snö. och så vill jag lyssna på pogues med li, dricka litervis med bubbel och titta på stjärnorna. men. man får inte alltid som man vill, tyvärr.



äh. jag är inte så dyster egentligen. bara trött, existensiellt trött.

hon är bara som en oerhört mycket sämre version, är det något du tänkt på?

internet har en förmåga att smyga upp på en & göra en ledsen när man minst anar det. eller när man anar det men är för dum för att ta sig därifrån. jag borde ha lärt mig.

undrar hur lång listan på nyårslöften blir?
(troligtvis blir det ingen lista alls, då jag är för dålig på att ha dåligt samvete & någon som helst moral.)

mellandagsrean med adina var fab, fast ingen av oss var så bra på att köpa saker som faktiskt var på rea. cristianträffen blev framflyttad, och ämnet för träffen är bestämd: 'göra skoltidning'. ^_________^

äh, nu struntar jag i internet & tar ett bad + läser en bok istället. spending time with myself.

FU.

om en timme ska jag träffa adina. <3
sen ska jag möta cristian i glasgången där alla alkoholister hänger och är tuffa. och göra något spektakulört, kanske få manikyr. eller åka till skogskyrkogården.

jag hoppas att det går vägen med csn. jag är så trött på sverige.
allt är så gjort.

jag behöver ny luft att andas.
jag behöver något att hoppas på.
jag behöver någon att hålla i.


nevermind. jag hittar ut själv.

ibland är livet en hora som biter en i hälarna.

födelsedagspresenten från dd, spenderad med la kriz var mycket trevlig. överhuvudtaget var besöket från la kriz mycket fint och trevligt.

jag går fortfarande upp mitt i natten & går till bageriet. men jag jobbar på andra lösningar. fick just negatvt svar från bibliotekschefen, men jag slås inte ned. (bara lite).

på fredag hämtar jag mitt pass.

om julen har jag inte mycket att säga. den är bra för den gör att ruth kommer hem, och sånt som gör att ruth kommer hem och hälsar på är alltid bra. jag har bakat pepparkakor (minikrizar, inspirerat av la true pepparkakskriz), fått julkort från nya zeeland, skickat pepparkakor till nya zeeland (bara två små), handlat julklappar, julpyntat med en såndär ljusstake och så vidare. jag är så beredd jag kan bli.

i måndags var jag på stan med adina. det var trivsamt och bra.

i går var en urusel dag. gick och lade mig 19.30, då fick jag nog av konspirerande liv och existensiell trötthet.

idag är bättre, men förvirrat och nervöst. och fortfarande trött.

that's it, den 20 december 2006. over and out.

orkar inte skriva här så mycket. går upp halv fyra varje morgon, resten av dagen är jag en zombie. idag har jag varit och fått penicillin för en ond tand (kuken liksom, vad mina tänder ska hålla på och hålla på.) och bokat läkartid för nästa vecka. annars äter jag vitamintillskott och diverse andra piller de ger till mig. jag känner mig som ett missfoster.

ibland funkar det att "jobba" (ja, inte hora då, utan arbetsträna. därav citationstecknen) för att bli av med den gnagande känslan av att ensamheten kryper allt närmare inpå och under huden. ibland funkar det inte.

jag börjar fastna i kaksmeten. drunknar som en fluga. det är ingen pleasant feeling.

tack och hej, leverpastej. på fredag kommer det en pepparkaksgris till mig och då ska det bli krydda på tillvaron!

födelsedagsfest igår, med la familia. mycket trevligt. jag lagade mat & pysslade. sen fick jag fina paket. en typiskt bra dag med andra ord.

annars tänker jag bara göra en liten klagan på att jag har ont i min rotfyllda tand. samt att mitt halsont ännu inte gett sig. jävla dåliga immunförsvar man har. >__<

jag är dödens sjuk. fast jag tror att det går åt rätt håll, för igår orkade jag åka till universeum med mamma och fira min födelsedag. det var extremt roligt. de hade massa djur och saker att leka med!

i helgen var jag i malmö, fest i fredags. roligt, fast roligast på festen innan vi gick ut & på myshänget hos elin efter crush. själva crush var rätt tomt på folk. trevligt med långhäng hos b+d också. fick fina presenter, tiara & viftspö & ballonger & serpentiner av b+d, en skiva av raz+elin & en liten födelsedagslapp från dd. neat.

uhm, ja, sen åkte jag hem i alla fall i söndags, två dagar innan jag hade tänkt åka. blev sjuk som sagt och längtade efter egen säng, egen dusch & myskläder. sen låg jag sjukdäckad i sängen fram till igår.

känslomässigt så, börjar jag acceptera förlusten (människan är en anpassningsbar natur) av en vän, men det gör fortfarande ont. och så ja. är det svårt att skriva något mer om något sånt just nu. jag tackar för alla grattis jag fått i alla fall. speciellt roligt var det med ett sms från nya zeeland som var skickat halv nio på morgonen den 22:a, och som kom fram till mig kvällen den 21:a.

så; jag känner mig inte som 25, och tänker därför fira in det så hårt jag kan. ^_____________________^

just det. bisarrt att jag inatt drömde att jag hade drömt en sexdröm om en person (som jag inte känner eller har träffat, men som känner andra människor i min omgivning.) överlag har jag drömt helt sjuka drömmar den här veckan. antar att det är sjukdomen. vi kan skylla på den i alla fall.

det här inlägget tänkte jag inte börja med att jag hatar något. (även om jag hatar att må illa.)

idag är det onsdag, snart ska jag åka till motala. imorgon ska jag åka till malmö (om jag inte skulle drabbas av någon otäck sjukdom, typ, magsjuka). det ska bli rooooligt. inte att få magsjuka, utan att åka till malmö.

jag har även lyckats dra på mig en ögoninfektion, men antibiotikan verkar hjälpa, tur är väl det. man vill ju inte vara tvungen att droppa något i ögat om det inte hjälper liksom. O__O

hej, nu har jag beskrivit mina krämpor. *le pensionär*

nu ska jag överkonsumera vitaminer, omega 3 & järntabletter. so long kids.

fan, jag hatar när folk snor mitt koncept. eller koncept, en del av mig snarare. något som jag känt har varit mitt förut, även om den känslan naturligtvis inte är rationell, tusen & åter tusen har haft det som en del av sig förut. men inte sådär, i min bekantskapskrets. eller på det där sättet. det horiga sättet.

för övrigt. så är det inte så smart att tänka "jag var ju bakfull idag, det gick ju bra. kan lika gärna vara bakfull imorgon igen" & öppna en flaska vin klockan halv fyra på natten. men jag förtjänade det efter en hård dags arbete med BKÖ.

för övrigt, så är det jävelsmart att tänka "det är lättare att åka till paris innan man tar livet av sig än tvärtom" som en övertalning av sig själv. det ska vara foad som gör att man kommer till sådana insikter. så jag tror att jag har bestämt mig. faktiskt. ska fixa pass så snart jag har sett över min ekonomi. ett flyktpass.

over and out.

jag hatar mig själv. jag hatar den här datorn just nu. men mest av allt hatar jag mig själv. jag förstår inte varför jag måste vara en sådan fullkomligt avskyvärd, äcklig, patetisk människa. den här natten blir inte rätt. jag får inte till den, den hamnade snett & jag orkar inte rätta till den. tack gud för en underbar natt, för ett underbart liv. liv, må du brinna.

JAG VILL UT.
iväg, bort, någon annanstans.
jag vill känna ny luft i lungorna & nya vägar under fötterna.
det känns som att jag kvävs nu. paniken sprider sig.

inatt drömde jag att jarvis cocker sov i min säng. eller sov. ja. det var en spännande dröm. i går natt drömde jag att jag slogs med u2 och bamse för att de var onda eller om det var tvärtom. det var något med ett mycket farligt ämne jag skulle få ut förbi u2 & bamse i alla fall. (jag lyckades naturligtvis.)

åtta minusgrader och fortfarande snö alltså. lika bra att ta på sig vinterjackan & ha snöbollskrig med världen med andra ord.

now the warriors of winter they gave a cold triumphant shout

det ligger snö på marken! och över snön börjar det samlas nedfallna löv. mycket märkligt. och trots att jag har min vinterjacka på annan ort så att säga, så känns det lite fint. men jag gillar ju hösten mer än vintern och hoppas på en encore av höst innan det blir vinter 'på riktigt'.

i veckan hade jag fått 50 (femtio) kronors ersättning från ica, för larven jag hittade i nötterna. that's service folks. ha.


and all that stays is dying
and all that lives is camping out

hmja. är kaffestissig och lite hoppig. i förra veckan var jag på rigmor gustafsson, det var trevligt och jag var där själv. uppsatsen går sådär, jag är lättjefull och tar inte alls mitt ansvar på området. nåja. snart ska jag börja på "arbetsträning" som konditor. sen får vi se vad som händer. om jag stannar i sverige i vår eller inte. det drar i kroppen, ut.

lyssnar på sugar & lime och känner mig lite melankolisk.

idag ska jag hämta åkis på dagis & ha en lekeftermiddag.

funderar på hur jag ska fira min 25 årsdag. egentligen vill jag att alla jag tycker om ska samlas i en lokal och festa like there's no tomorrow. men det håller nog inte. kanske åker jag till malmö. förslag mottages tacksamt.

over and out.

everyday I have the blues.

ja, det har varit blues & kaffe, och försök till pretentiöst uppsatsförfattande. vilket kanske inte har gått dåligt, men det går långsamt. det gör mig lättirriterad. jag vill ha mer fart/flyt.

och så är jag förbannat trött nu. skulle ha skrivit halva eller hela natten idag tänkte jag. men nu är klockan två och jag kan nästan känna täcket redan. så jag får väl känna mig nöjd med att ha gjort något i alla fall. har gjort två skivor, fixat med bilder, pysslat med podiz & skrivit lite på uppsatsen. och skaffat musik som är bra.

just det, hittade lite stilnoctvisdom från veckan i min textbok; lavemang rimmar på engagemang. jag är mycket stolt över mig själv.

orka deluxe. jag har sovit dåligt den senaste tiden. jag tror att det är kombinationen förhöjd ångestnivå & viss mani. igår natt bestämde jag mig för att försöka göra färdigt b-uppsatsen. vi får se hur det går. har varit och lånat böcker jag behöver till det idag, åker till landet imorgon och försöker skriva.

annars letar jag jobb att söka (eftersom att försäkringskassan och arbetsförmedlingen är så slöa att jag får spel), kollar möjligheterna att läsa i paris i vår eller nästa höst.

jag hoppas att manilusten håller i sig. jag kan stå ut med att inte sova om jag får ha kvar drivkraften.

jag har lärt mig allt jag kan om kärlek av filmer och bittra poplåtar. är det så konstigt att jag är disfunktionell då?

om man är vad man äter så är jag till hälften en broccoli och till häften en lonkakola. med en clementinhatt. sexigt.

annnars går jag här och försöker hålla mitt sken över vattenytan. snart kommer bättre tider, snart kommer bättre tider. det är ett mantra jag har sagt sen jag vet inte hur länge tillbaka. jag önskar att jag inte tänkte så ibland. att jag någongång inte skulle längta bort. vart jag än kommer så vill jag någon annanstans. jag nöjer mig aldrig. ibland borde man nöja sig. tror jag.

jaha. går bara och väntar på att någon (mamma) ska rínga med dödsbesked. så krasst är det. var i motala igår, hälsade på morfar på sjukhuset. jag har aldrig sett döden så närvarande i någon förut. jag gick in, vände, gick ut & grät på toaletten innan jag kunde gå in igen. och jag hatar det här, att vänta på något sådant. att vara tvungen att förbereda mig på död. dessutom kommer andra minnen upp, andra försök att acceptera känslan av att någon ska dö. jag tror att jag lätt skulle kunna drabbas av en död-psykos. jag känner det liksom i kroppen. den ringer i öronen. döden.

och i förra veckan var det rättegång för när min bror blev misshandlad. fast den rättegången gick så bra det kunde gå.

och pappa ska på begravning på torsdag. där är den igen, döden. lurpassar.

och uppenbarligen har jag gjort någon dumt eftersom att jag blir ignorerad. om jag bara visste vad det var.
jag, jag stampar och vet inte vart jag ska gå nu. åt vilket håll. jag vill fly. letar flyktvägar. ge mig en flyktväg.

i morse när jag var på väg hem från tandläkaren träffade jag en gammal klasskompis. hon hade tre barn och "fullt upp". jag, jag "ehvennevadjaggör, ehm, duvetlatjarlite?". sen drog jag på disco 2000 för den där skolkänslan och kedjerökte hela vägen hem. bara för att.

annars är jag fri från tandläkare nu, (hoppas jag) och har bara 2700 kronor kvar att betala. som en härlig restskuld till folktandvården.


i kväll åker jag till havet och andas.


(och jag lägger på hög, allt lägger jag på hög. det försviinner inte, det samlas till små högar inuti.)

"vi sitter här i ventan och spelar lite dota" går i min hjärna som en loop. jag blir tokig. ibland varvas den med "boten anna". det gör inte saken bättre ska jag säga.


snart ska jag till tandläkaren. jag är trött idag, sjuk och jävlig, så jag har inte mycket att säga. det ligger något slags borde över mitt huvud, borde göra-tankar. någon slags odefinierbart borde. ett universalt borde.

jag vill bara ligga i sängen under täcket hela dagen idag.

"här är inte tillräckligt mycket annanstans längre." skrev jag nyss i ett meddelande till s. det är så det är. jag behöver annanstans för att kunna andas tror jag. alltid annanstans, alltid på väg någon annanstans.

det är mycket ensamhet. mycket tankar, ord/flöden, mycket längtan efter fysisk närhet. och mental. ikväll håller bukowski och kaffe mig sällskap, men jag börjar få slut på böcker nu, trots bokloppis i lördags. måste försöka samla nya. livet i tre högar i fönstret; böcker jag har läst, böcker att läsa & böcker som jag läser lite i då och då. böcker jag håller på att läsa ligger i "böcker att läsa"-högen. jag tror att jag ärvt det av min far. det det besatta hög-läggandet alltså.

jag vill ut, jag vill bort. jag vill värme i händerna, jag vill berusning. jag vill sluta frysa. och så vill jag ha massage & varma bad. och någon slags värme i själen (jag nöjer mig med alkohol).

nu är http://skuggskrift.blogspot.com uppdaterad.

gick upp fyra idag, började fem. har haft en extremt hög ångestnivå under de senaste dagarna, men samtidigt har saker gått bra. svårt att förklara. nu är jag så trött att jag håller på att somna framför datorn samt mina fötter gör så ont att jag dör.

jaja. bla. jag vill att något spännande och fab och glamouröst ska hända. gärna att jag vinner mycket pengar och kan göra roliga saker. samt att jag aldrig mer ska ha ångest för något i hela mitt liv. tack. annars tänker jag bli tärningskvinnan.

tell me what an empty heart must feel.

onsdagen, uppåt landet. li & skogen, eller snarare: li, jag & vägen. vi hade en kärleksaffär med landsvägen. blev iakttagna av grodor. skrattade så att vi kiknade. bar ut saker från rummet som var otäcka (en tavla, tre dockor & vid ett tillfälle en colaflaska) & jag var rädd för nästan allt. men det var fint.

torsdagen, neråt landet igen. sov oroligt hela natten. tyckte att någon sa "psst!" utanför mitt fönster när jag skulle sova. fick fyra telefonsamtal som var konstiga mitt i natten.

idag har jag mest varit och pratat med min psykolog, fast vi har inte direkt några psykolog-patientsamtal längre. det är märkligt. och så har jag pratat med syster en liten stund. mys.

ska försöka få över nya texter från min bärbara snart. på riktigt.

I fell out of her eyes
I fell out of her heart
I fell down on my face
I tripped and I missed my star
I fell and fell alone.

children, be careful in the woods!

nåja. på måndag ska jag på praktik!! men bara en vecka. jag blev först helt sjukt lycklig över praktiken, sen blev jag helt sjukt nervös. men det är bra, händelser är bra.

imorgon blir det ödeshög, en stuga i skogen & trevligt sällskap. och naturupplevelser. O__o

nu är jag hungrig, tröttpigg, och allmänt förvirrad. så jag antar att jag ska äta kvällsmat och varva ner.

SO LONG!

dagen började med ett storartat krig mot bananflugor. det var dammsugarmassakern, och jag kände mig verkligen som en hjälte. eller ja, som massmördaren. men det är väl samma sak.

nu försöker jag bestämma mig för vad jag ska göra först. promenera, handla läsk eller renskriva texter. om jag inte skriver in mina texter nu så kommer det inte hända idag. men om jag gör det så kommer jag bara tänka på att jag borde promenera och göra mina ärenden istället. det är KÖRT, vad jag än kommer att göra så kommer det bli fel. för fan. nu blir det promenad.

det jag hade tänkt skriva kan jag inte skriva här.

men ja, ska man bli hög av naturläkemedel? jag känner mig manisk och uppskruvad av någon slags rot jag köpte på a6 igår. jag klagar inte, tror jag. men det är märkligt.

miljön är oerhört viktig. och då menar jag inte som någon slags fältbiologgrej. jag menar miljön man är i. jag har till exempel oerhört svårt att slappna av så mycket vid datorn i jönköping att jag kan jobba med texter eller så. i skillingaryd däremot går det utmärkt. läser gör jag hela tiden i jönköping men när jag kommer till skillingaryd så går det inte. är det vana eller är det att olika intressen (eller vad man ska kalla det) odlas i olika miljöer? är det därför jag vill resa bort hela tiden, för att odla fram nya intressen, nya tankar?

jag vet inte. jag har börja tänka på en massa saker hela tiden. jag tror att min hjärna är uttråkad.

jag känner hur jag liksom glider bort från det här. måste samla ihop mig.

i fredags var jag och hälsade på ruth (och elias & mikael) med mamma och ola. det var mysmys. sedan var det fem timmar i bil mot havet, då jag mest mådde illa och kräktes. lördagen och söndagen var jag utan illamående, sprang omkring på stranden och undersökte maneter och krabbor, och badade. och ja, brände mig på en brännmanet! värsta grejen. i måndags var jag hos tandläkaren (;___;) och det gjorde ont och de fick med sig en bit käkben (tror jag, eller kindben). otäckt deluxe. sen har jag mest haft ont, trösttittat på lost och fått hostmedicin av pappa.

ser fram emot ödeshög i nästa vecka.

nu ska jag snart ut på promenad, på med skorna och ut ut ut.

man kommer aldrig nånstans, men vart är man på väg?
har väl aldrig sagt att jag kommer ihåg allt jag säger, eller?

svårt när man inte skrivit på ett tag. men okej.

jag tar långa promenader varje dag, eller nästan, för att bli av med obehaget i kroppen. den där krypande otäcka känslan. så jag upptäcker nya delar av stan, eller delar jag kände till för många år sedan. jag har skavsår på hälarna, men jag antar att jag överlever det med.

jag förstår att allt kan verka en smula förvirrande då och då. och jag har inga förklaringar att ge, jag är ledsen för det. men jag gör alltid mitt bästa, alltid mitt bästa. det är det enda jag kan göra, även om det nte känns tillräckligt.

jag undrar om du förstår hur många nätter jag legat vaken, hur många klumpar jag haft i magen, hur många gånger jag knytit nävarna och borrat in naglarna i händerna, hur många gånger jag gråtit som ett barn?

sister, I'm a poet.

vad ska jag skriva?
allt gör ont som i går. jag utsätter mig för onödiga slag.
jag måste sluta låta människor göra mig illa.
shield is down to 50 percent.

igår kom jag från malmö, idag åker jag vidare upp i landet.

idag ska det komma en baby, fast den kommer nog vänta lite verkar det som. iik.

jag hade bestämt mig för att släppa taget om om inget ändrats under helgen. men det är sjukt svårt. och bara det att det blir svårare och svårare gör att det verkligen är nödvändigt. man måste skära bort det som är trasigt för att det inte ska skada det som ännu inte blivit skadat. och det sprider sig, jag märker det. varje gång blir det värre; andnöden, dragningskraften jag känner i fingrarna. men det omöjligt, omöjligt.


jag skulle vilja önska en stabilitet. en jämn kurva.
jag skulle vilja önska ett gladare liv. ni vet, att något av den där sorgsenheten som alltid ligger under allt minskar. den kan göra mig så trött.

jag vill bara att någon ska hålla om mig.

ska snart åka iväg, nu sitter jag och jobbar upp ja, ork, med kaffe och plura.

jag känner rastlöshet och stundvis är den riktigt jobbig, stundvis är den bara där för att trycka in luft under fötterna på mig. just nu är den bara en påminnelse om att det snart är dags att röra på sig. bort, bort.


plura jonsson, var bor du nuförtiden?

det gick inte så bra igår. jag försökte att gråta ut det och jag försökte att röka ut det, men jag föll omkull.

idag har jag varit på arbetsförmedlingen och höll på att börja stortjuta inför dem. heja mig.



jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig ur det.

det är grått och regnigt hela tiden. jag gillar det, men efter tillräckligt lång exponering så känns det grått inuti också. så jag försöker tvinga bort det gråa med shakira, människor jag tycker om och genom att dansa och sjunga lite för mig själv.

på fredag drar jag mig söderut och jag ser fram emot det. det ska bli roligt, att träffa människor och ja, dansa lite piruetter och sånt. jag ser fram emot en resa också. det var alldeles för länge sedan jag reste någonstans. jag blir tokig av allt detta att vara på samma ställe för länge.

för att vara lite personlig så är det svårt att säga att man tycker om någon när man inte vet om den personer tycker om en tillbaka. vilket leder till komplikationer, såsom att man blir en aning frustrerad. sen kan det hända att man tar ut den frustrationen på personen man tycker om. för att det är mycket lättare att vara arg på än tycka om. då kan det hända att personen man är arg på, fast egentligen tycker om, blir lite förvirrad. och jag menar, det här är inte en företeelse som hänt en person, en gång. det här är en företeelse som är mycket vanlig. tror jag.

i varje fall så är det svårt. så mycket komplikationer hela tiden.



och tänder. inte roligt. jag har en halv tand, en kostnad på 4400 framför mig och jävligt mycket obehag /smärta. buhu.

förvirring, förirring, besinning.

jag lyssnar på bohemia after dark / cannonball adderly sextet och borde egentligen sova.

men det är så svårt att sova med den där bitterljuva känslan som dröjer sig kvar på tungan och virvlar omkring i kroppen. så jag tänker lägga mig i sängen och lyssna på den där låten. och låtsas som att.

rönnbären har kommit! rönnbären har kommit!
och jag vill hålla handen, bära halsduk, andas ångande rök, känna något fjärilsflyga omkring i kroppen. dricka te, röka cigaretter, läsa böcker. höra regnet slå mot rutorna.

jag har stått i mörkret där stan tar slut
ibland lastbilar och all längtan ut
jag har levt i ljuset tills mitt hjärta brann
över hela vårt land

i eftermiddag tar jag tåget igen. tågen och bussarna är mitt liv. det är okey.

jaha. så har dagen innefattat ännu ett härligt samtal med glocalnets kundservice, där de återigen bevisar sin totala inkompetens på alla områden utom möjligtvis att hora, men den kunskapen hjälper mig inte så mycket, tyvärr.

annars så, ja. jag är effektiv. med en bitter bismak. tyvärr inte rätt bittra bismak.

efter regnet kom solen. igen. jag önskar att löftet om höst som låg i regnluften infunnits istället. det var ny luft i lungorna, nya chanser till något, något annat. istället kom sommaren tillbaka. oinbjuden, och som en gäst som stannat för länge.

jag går i självhatande tankegångar. det är så svårt att släppa dem när de väl kommit. de bara ligger där och ruttnar. och det enda som skulle hjälpa är förändring. förändring är så svårt. men jag tror att jag har tagit ett beslut nu. jag tror att jag ska ringa det där samtalet på måndag. det skamliga.



och så ber jag en bön om mer regn och höst och halsduk och dricka te och lyssna på jazz.

jag försöker att inte tänka på det vita. men det är konstigt, hur det bara kan riva i en sådär.

och ja. öronen värker. hjärtat värker. det känns meningslöst på något sätt. den här eviga kampen,
för det är verkligen en evig kamp, dag ut och dag in.

i går kväll var jag i gränna, det var soligt och plura hade en trasig halmhatt. det var kärlek. sen tog jag nattbussen hem och mötte upp med adina och george och promenerade hemåt.

idag har jag varit på råslätt och tittat på chick flicks och spelat playstation och svettats.

nu är jag trött och förvirrad och känner mig less. som alltid när jag lämnas själv en sekund. så fort tystnaden lägger sig så rasar allt över mig. jag vill bara lägga mig på sängen och inte vakna någonsin. eller ja, det skulle ju inte gå till så. men bildligt talat.

det tar aldrig slut. det kan inte sägas för många gånger. det tar aldrig slut.

jag minns väldigt lite från gårdagen. det kan bero på allt spritintag. jag minns att jag och adina började förfesten med absinth. sen är allt ganska suddigt. jag minns att vi var på både waffi och bongo, men jag minns inte hur vi kom till något av ställena. jag minns att jag pratade upp alla mina pengar på mobilen med foofoo, och att det var en mycket trevligt samtal men jag minns inte vad vi pratade om. sen minns jag inte mycket mer.

men något jag minns är att jag hade väldigt roligt och att de spelade kent på waffi, vilket var humoristiskt.

idag är jag bakfull och ska hem till adina för att hämta min md. sen ska jag jobba upp eldkvarn-peppen. sen gränna.

det är så varmt att jag går omkring i ett konstant solsting.

idag har jag köpt mig lite böcker. ikväll ska jag kanske gå ut med adina. det ska bli spännande, jönköpings uteliv var det längesedan man begrundade. tyvärr finns det kanske inte så mycket att begrunda. ähwell, man har inte roligare än man gör sig har jag hört.

annars är det ett aldrig sinande förråd av oro, hat, ilska och gråt.



och ja, min psykolog har delgett mig sin tro om att jag är rädd för det manliga könet. och då bara inte själva könet utan mannen alltså. eh. jadu. vad säger man?

äh, jag orkar inte fläka ut mig här idag.

igår tog fick jag akupunktur och små magneter fästa bakom öronen. idag har jag tagit blodprover i mängder (Ó___Ò) och imorgon ska jag på min reguljära psykoterapi. de säger att det ska hjälpa. vi får väl hoppas att det stämmer.

idag har jag även hjälpt andreas med renovering, vilket gick bra och fick mig att känna mig som om jag vore med i roomservice (jag skulle nog vara stockholmaren tror jag). vilket i sin tur fick mig att återigen börja drömma om en sån där vit arbetsklädnad (kjol) med såna riktiga arbetsfickor. då skulle jag svassa omkring med en tumstock i fickan. hö.

i övrigt är allt som innan. jag försöker att glömma och förtränga allt jag bara kan. det är ett hårt liv, och jag behöver verkligen en semester.

teoretiskt är det måndag, men egentligen är det bara söndagen som fortsatt lite till.

jag saknar min katt. och jag saknar lisa.

jag känner mig inte tillräckligt stark inatt. det ligger och trycker över pannan.
det finns tusen saker jag skulle vilja skriva, men det går inte. och jag får inte.

all this time
I couldnt see
how could it be, that the curtain is closing on me

jag är rädd för att stänga av datorn, rädd för ensamheten. jag har dessutom lyckats lämna alla mina piller i jönköping. jag känner mig som en fisk som inte kan se var glasrutan är utan bara förvirrat simmar omkring i sin skål och slår i huvudet hela tiden.



ingenting blir som förut
det fanns en eld, så brann det ut
jag har levt hårt, jag legat lågt
jag är en av dom som kastats ut i hjärtat av landet

musik: I can't make it on time - wilmer x.

jag har åkt till landet över natten för att få lite perspektiv. och för att jag saknar bredband och ensamhet. men nu när jag sitter här och tänkte skriva allt jag tänkt skriva den senaste veckan så kommer jag inte på ett jota. mitt allmänna tillstånd är sådär, ganska vingligt. jag har tankar jag inte får ha och så vidare. jag är trött igen. och jag lyssnar på "jag har varit i alla städer" på repeat och försöker få ut lite av allt genom lungorna.

annars lever jag ett allt för händelselöst liv, jag dör snart av rastlösheten.

jag är i malmö och härjar. allt känns hittills bra, eller ja, inte allt, men ganska mycket. det finns fortfarande störande inslag i söder, som inte ens behöver vara i söder. äh. jag är kanske bara dum igen, men det känns. (hej, vaga inlägg)

igår var jag hos bd och tittade på film. sen s på möllan och till sist en kort sväng inom dd, med li och c. en bra dag, slutade sent. nu ska jag träffa becka om en liten stund för parkhäng, sen ska jag hem till daniel ikväll. sen får vi se. det ser ut att bli en bra dag idag också.

(jag önskar att jag visste hur jag skulle svara på det där, men allt jag vet är att det fortfarande känns.)

regnet har kommit och det gläder mig. trots att hålen i mina skor gör att jag ständigt har blöta fötter.

idag är sista dagen i det här huset för den här gången. jag samlar ihop mig för att förbereda avfärd. imorgon åker jag till havet och på fredag åker jag söderut. jag ser fram emot det men det oroar mig. vi får se vad som händer.

jag känner mig stressad, men så här blir det alltid. jag har alltid resfeber, vart jag än ska.

men jag är rädd, bortsett från resfebern, för att åka söderut. jag är rädd för vad som kommer att möta mig där. hur allt kommer att vara. hur alla kommer att vara. hur jag kommer att vara. den rädslan kan jag inte förneka.

jag önskar att jag kunde vara lite mindre, sval och distanserad. jag önskar att mina ord kunde vara lite mer här och nu och lite mindre avståndstagande. men det blir alltid bara avstånd och avstånd.

midsommar är passerat och det enda som är kvar är en svag notering längst ner på sidan. det gick bättre än jag förväntat mig. men så förväntar jag mig kanske alltid tjära och fjädrar i alla lägen. igår tittade jag på fotboll, helt osannolikt. idag har jag bara läst och läst. rent mentalt gömmer jag huvudet i sanden, och inväntar med bävan onsdagen. men ja. i övrigt mest ensamhet, någon slags längan. strävan efter någon nära inpå kanske. det drar samtidigt som det skrämmer som in i helvete. men det spelar ingen roll, den jag mest av allt vill ha ser mig inte. jag känner mig som om jag vore fjorton igen.

idag har det varit varmt, jag saknar regnen.

sommardagar och sommarnätter. jag har någon slags sommarlov, fast inte på riktigt. men om någon skulle fråga mig, så har jag sommarlov. eller så skulle jag säga att jag bidar min tid och läser på spaning efter den tid som flytt, för att få andra perspektiv. men det är inte riktigt sant. jag har inte riktigt orkat med proust än. jag går mest omkring och försöker förtränga att jag känner mig sinnessjuk.

idag har jag varit på ikea, och nu sitter min bror och tittar på fotboll med sina vänner i tvrummet. själv funderar jag på att göra färdigt tröjan jag håller på med, och lyssna lite på oddjobb. imorgon är det läkartid, då borde jag försöka vara utvilad. ha ha. ehm.