när jag kom hem igår natt så skrev jag ett långt inlägg i min franska pappersdagbok om alkohol, det sociala och kulturkrockar när man har festat och umgåtts franskt ganska länge. kommer inte ihåg allt det handlade om, men jag tror att jag hade en poäng. jag brukar ha det, även när jag är full.

nåja. trevligt att träffa en tidigare förlorad vän, så många gemensamma punkter. tråkigt att vi inte bor i samma stad, samma tråkighet som med många av mina vänner. egentligen alla, utom adina. god bless her. i vilket fall som helst så finns det ett mycket bra skäl att ta sig till östergötland igen.

idag har jag och min lika emotionellt störda samt barnsliga far pysslat ihop en musikalisk utmaning till (eller kanske mot) min käre franske lärare christian. det var underhållande.

i övrigt, konstigt med midsommar två gånger samma år kanske. inte alls samma sak.

borde börja skriva igen. ägna mig lite åt orden. det känns i fingrarna att jag har något att skriva, att det finns något där. jag inser dock att det kommer att bli smärtsamt, så jag erkänner att jag skjuter det lite framför mig. dessutom behöver jag alltid social stillhet (självvald, inte påtvingad. är det påtvingat så kan jag verkligen inte skriva) för att sätta mig ner och fokusera. jag är så lättdistraherad.

för övrigt så gör det mig ledsen att någon inte hör av sig så mycket. vet inte om jag borde ta det personligt eller ej, om jag borde bli ledsen över det eller ej. det bara förbryller mig lite. och förargar om jag ska vara ärlig. jag frågar mig om det är ett sätt att ta avstånd, eller om det är tanklöshet. eller om det finns för lite tid. lite konstigt är det nog i alla fall.

d'ailleurs, så önskar jag att jag kunde ta mig till ludvikafesten - till min nett. det grämer mig att jag inte kan. och jag hoppas att det går att ordna en annan ludvikafest, för nett, karro och mig. jag tror det är nödvändigt. ^____^

för många för övrigt. nu ska jag gå och läsa, och troligtvis försöka undvika tankar på M. vilket - med tanke på att jag just skrev det jag skrev - inte kommer att gå så bra. nåja. à +!

et comme toi j'attends la pluie
pour lui dire toutes mes peines
tout comme toi, je lui souris
quand elle tombe sur la plaine

trop de souvenirs gravés
de cours d'écoles et d'étés
trop d'amour pour oublier

mais c'est ici que je suis née.

fucking saknad. allt börjar om igen, saknaden på nätterna. svårigheten att sova, bara jag och stjärnorna. fidèl à la nuit. vad är det jag brukar säga? eller citera snarare. toujours être ailleurs...

natten till midsommar. så mycket minnen jag har till midsommar. så mycket revolution.

nä. desto längre jag stannar uppe såna här nätter, desto värre kommer det att bli. och ingenting kommer att bli bättre av att jag saknar. man måste vara två för att någon inte ska komma. en som väntar och en som inte kommer. och nej, jag pratar inte sex. för en gångs skull. jag får antingen sluta vänta eller gå och hämta. och gå och hämta är uteslutet, tar för lång tid. vet inte om det är önskat. så det lämnar bara ett val. synd för mig att jag inte är så bra på att glömma och sluta vänta. tant pis pour moi.

...

loves it.

nu åker jag och firar midsommar i jönköping med en återfunnen vän. midsommar. ska inte tänka för mycket på en midsommarnattsdröm. varje midsommar är olika.

nåja. har hört i syne i flera dagar, undrar vad det beror på. säkert någon utbredd hjärnskada. det betvivlar jag inte. i övrigt har jag bakat kanelbullar, pratat med nett och känt mig stressad hela morgonen. samt nervös. bör man sminka sig för att träffa en återfunnen vän? jag vill ju ge ett gott intryck. eh. hej, jag heter elin och är lite efterbliven.

jag är så förvirrad. konstant tillstånd. kronisk förvirring.

over and out.

Kärv, tråkig agnostiker söker sommarjobb.

c'est un jour comme un autre
et pourtant tu t'en vas
tu t'en vas vers une autre
sans me dire un seul mot
et je ne comprends pas

c'est un jour comme un autre
mais moi, j'ai mal de toi

hej, här sitter jag och lyssnar på arabisk musik och försöker bestämma mig för hur min sommar ska se ut. antingen blir det franska alperna på ett café eller så blir det tråkjobb i några veckor och sen landet runt för de där snubbarna jag gillar. äh, vene. jag tror att det blir sverige i sommar. orka säger jag. och det är ett uttryck som inte går att översätta. mången gång har jag försökt. drygskåp är också ganska svåröversatt. och ja, fråga mig inte varför jag lyssnar på arabisk musik. jag har bara en arabisk låt. så nu gör jag det inte längre. livet är flyktigt. ha ha.

jag och krizän har begått kollektivt helgonsjälvmord. likt lämlar. det är lite konstigt men jävligt bra. helgon är döden, och jag vill inte mer.

kvart i tre, snart ska jag ta mig till biblioteket och inskaffa mig lite loisirs.

ibland gör det jävligt ont bara.

söndag i det land jag föddes i. landade igår, mina väskor har ännu inte kommit. kanske protesterade de och stannade i frankrike. tänker att om jag hade varit väska... om jag hade kunnat liksom. känner mig som ett ufo som landat pä en annan planet. ikeaplaneten. har gråtit floder över de jag lämnar, över m. känns som att hjärtat slitits ur kroppen pä mig. hur kan det bli så? han och jag är inget. han och jag är allt.

jag har så svårt att lämna saker bakom mig. lämna människor bakom mig. känslomässigt lever de alltid kvar hos mig, mer eller mindre. smärtsamt, ljuvt, nostalgiskt eller passionerat. mitt hjärta är en bostad för hundratals människor och känslor och tusentals minnen. jag önskar att jag aldrig behövde lamna någon bakom mig. speciellt inte på grund av ett jävla avstånd. jävla länder, mil och åter mil.

det kommer att ta ett tag det här. om det kommer att gå ens.

mycket vatten rinner under broarna... avskedsfest / hyllningsfest till min genialitet igar, trevligt. mycket folk och mycket alkohol. ovantat besok av min m, ovantat trevligt. ovantat mycket prat, narhet. inte tillrackligt mycket narhet, men anda. bekraftelse och kontakt. kommer att bli svart att lamna det dar som ar paborjat men inte avslutat. kommer att bli svart att lamna den har fyra manadersexilen i frankrike. fyra manader av verklighetsflykt, av en oerhort verklig overklighet. hogst obeskrivbart, en kansla av att inte leva sitt liv och samtidigt att leva sitt liv intensivare an nagonsin.

sista dagen idag. hela dagen har praglats av avsked. pussar och kramar och omhetsbetygelser och loften om att halla kontakten som inte kommer att uppfyllas. och da har det bara borjat, da ar det bara de minst nara jag sagt hejda till. ikvall blir det stora avskedet. jag ser inte fram emot det kan jag lova. jag foredrar, som min m, att lamna festen i full gang. att bara ga utan att vinka eller ge loften.

imorgon kvall kommer jag att finnas i sverige igen.

torsdag och bara en dag kvar i skolan. har kopt vin till min larare christian som avskedspresent, som tack for att han ar en helt underbar manniska. ikvall ska det drickas tequila till min ara (ja, jag ska dricka tequila till min egen ara, men aven andra, eftersom att jag ar sa genialisk.) och sa kanske det bars av till stranden. sanning eller konsekvens och galenskap. eller nagot helt annat. vem vet. imorgon kommer att bli en tuff dag i skolan, sa mycket vet jag. hoho.

och ja. alla emotionella trakigheter sparar vi till en annan gang.

If I were you, I would have tried. tisdag i vichy. saker gar smartsamt mot ett slut. nar jag satter mig pa planet pa lordag, da, da kommer det vara forsent. allt innan dess ar inte for sent. men alla de dar milen till sverige, de gor att det i verkligheten ar over. ett forlorat slag. ett installt slagsmal. bada parterna gar darifran med en kansla av antiklimax i kroppen, en kansla av att vilja slass. jag foredrar ett forlorat slagsmal framfor ett som blivit installt.

igar var det en vanlig mandag. fick besok av cédric pa kvallen, fordrev nagra timmar med te och cigaretter. idag ska jag kanske ga pa bio. onsdag eller torsdag blir det stor finalfest hos dodo, m kanske kommer. troligtvis inte. alla andra kommer. vi ska fira mitt geniala betyg pa DELF och sorja att jag aker hem. en alkoholprydd kvall utlovas.

jag borjar samla ihop mig for att aka hem. det ar oundvikligt.

jag ar fortfarande pa samma sida i samma bok. nej, det ar inte sant. det ar samma kapitel men nagra sidor langre fram. tyvarr ar det som en proustbok, vilket vill saga att ingenting hant direkt. har skrivit ett brev, vet inte hur jag ska overlamna det. det ar sista veckan har nu och det gor ont, ont, ont. det fanns en tid for langesen nar mitt hjarta var av sten, jag kunde lamna allt och alla, jag bara bytte roll och scen. och vad jag kommer att grata den har sista veckan. inte for staden jag lamnar, men manniskorna. vill alltid vara annorstades men aldrig lamna nagon. det ar ett pussel som inte gar att pussla.

...