dis, est-ce que tu m'aimes encore?

har varit lättrörd idag, lätt till tårar. undrar om det är för att begravningen kommer närmare, eller om det är för att jag är trött. eller en kombination. har tänkt mycket på både mormor och morfar de senaste dagarna. kommer på mig själv med att sitta på tunnelbanan och få tårar i ögonen.


i övrigt är det skola (business as usual), snart småland, havet, halloween och krizbesök.

hur kommer det sig att jag känner mig som en förlorare när C inte är ett dåligt betyg? jag måste jobba på det där med att vara värd något bortsett från hur jag lyckas i skolan. jag blir tokig av att inte kunna glädjas över att jag klarat tentan, hela tiden älta. hela tiden kunnat göra saker bättre. jag menar, jag måste släppa den här betygsjakten, den är inte bra för mig. den gör mig inte lyckligare.


något som däremot gör mig lycklig är rena lakan. <3

the thing about feelings, is that they have a way of sneaking up on you.

åh, gud, bota min huvudvärk. tack.

j'suis une 'tite ff!

vlk says:
donc, il faut que tu fasse une lettre pour eux en disant que ta tite ff n'a pas besoin de phonetique.

vlk says:
JE COMPTE SUR TOI LÀ! ^______________^

Vaness says:
oui je vais leur écrire!! moi Vanessa Doudoff je déclare ma tite ff capable de parler le français merveilleusement bIen

Vaness says:
et ainsi je la dispense de faire de la phonétique de merde!

la route pour ailleurs.

hade muntlig exponering idag, eller vad man nu ska säga. pratade tio minuter om boris vian och hans liv. nervös som en fnattig hatt men jag tror att det gick ganska bra. men det är tröttande liksom. sen satt jag, lina och agnes och gick igenom fonetikfrågorna, alla tre är övertygade om att vi inte kommer att klara tentan. men i det här läget orkar jag inte bry mig så mycket, vad är väl en tenta i världen? får väl skriva om den senare i höst i så fall. jävla p. förnegård, elitlärare som tycker att man ska kunna saker helst innan han ens sagt dem. jag älskar p förnegård men han gör mitt liv till en fars. och så är det det där med s. han var inte där idag. jag hade hoppats på att han inte skulle vara där då hans närvaro skulle göra det ännu svårare med exponeringen, men när han inte var det blev jag naturligtvis besviken. oh, the mysterious ways of my brain.

oh, je lis dans vos yeux
que je ne peux pas compter sur vous

la petite fleur des champs.

hösten är inte trött - den är nyfiken, kall och oviss. redan dags för vinterjacka, redan dags för längtan till någon slags värme. man pratar inte om något speciellt har jag märkt, man pratar om allt, om manu chao och om flerspråkighet. marocko verkar vara ett fint land.


äh, jag är fortfarande lika förvirrad. ge sig till tåls är inte min starka sida men jag måste väl.

regn, regn, slår emot fönstret
jag är i skydd av mörkret

tio i ett, jag borde sova. jag borde verkligen, men jag vill inte. kan inte. är nervös, uppe i varv. fonetiken ligger också och trycker, har försökt med den idag, men jag har inte lust. egentligen. har åtminstone lämnat in äventyrsgenre-uppgiften idag. men jag har inte ens börjat med education européenne, och har inte direkt förstått något av fonetiken. inte börjat med boris vian-framförandet, inte börjat med miniuppsatsen. behöver jag nämna att jag känner mig en smula stressad? nåväl, jag känner mig nog trots allt mindre stressad än jag borde på sätt och vis. jag menar, jag VET att jag är stressad, men jag känner inte av det så mycket. struts. <3>

here, there and everywhere.

ihk + miiiiiihk.

har tusen miljoner "läxor" att göra men helt plötsligt känner jag mig ändå lite fylld av energi. inte för att det är dags att ropa hej, eller hoppa över någon bäck eller whatever men ändå. det är ändå lite fint. hoppas att allt går vägen och det hade faktiskt varit trevligt om det bara blivit han och jag. någon slags chans för nervöst tumanhandskap.

jag ska försöka att bibehålla någon slags ork så att det kanske blir lite mindre stress & måsten på andra sidan helgen.

standing on hands.

höstäpplen och höstvindar som blåser in genom mitt öppna fönster i natten. jag är här, jag är bara här och det är en sammanflätning av mig & hösten. det är sådär fint, med något som kanske skulle kunna bli och jag tänker inte hoppas för mycket, jag tänker bara åka med den här gången. inga luftslott, inga förutfattade förhoppningar, bara nu & vidare.

save your breath for breathing, girl
I'm talking from black lung

lift me.

han är alltså 28 år, vilket jag fick reda på genom mycken kvinnlig list (okej då, tur). 28, det är alldeles lagom.

there’s a starry field around
this lowlit kingdom
where all our defences are down

eller mina börjar åtminstone spricka i kanten. tror jag. uh.

i övrigt mycket trött och förvirrad. come on baby, dance for me.

toi, tu ne reviendras pas.

I've seen fire, I've seen rain
I've seen sunny days that I thought would never end
I've seen lonely times when I could not find a friend
but I always thought I'd see you again

nu är de båda borta, som en hel stad utplånats. sorgen kommer och går. mest tomhet faktiskt. som tystnaden efter ett kraftigt regn. som något slags intet helt enkelt.

fan, jag orkar inte. jag orkar inte vara så jävla ensam. fan.