Skoproblem och besvärligt bestämmande.

Har haft enorma skobesvär i morse. Insåg när jag vaknade (aningens för tidigt) att jag var tvungen att ha skor på mig på nyår. Räknade snabbt bort mina snyggaste promenadskor för trots att de är snygga så luktar de en aning skumt och denna lukt smittar snabbt av sig till mina fötter. Och man vill ju inte vara tjejen med de konstigt luktande fötterna. Sedan tänkte jag mig mina klackade skor. Packade ner dem. Började sedan tvivla, det ska ju vara 10 minusgrader och vill jag verkligen gå från pendeln i klackade skor om det är 1o minus? Jag som inte ens kan gå i skorna om det är normalväder. Då packade jag även ner mina stövlar med fuskpälsmys inuti. Som förvisso kanske inte är finskor, och dessutom är de dammigare än min mans musiksmak men ändå. Gick ut låste dörren, kom på att jag inte kan gå på stan med fullproppad och tung ryggsäck med två par skor i. Låste upp, gick in, stod och såg förtvivlat förvirrad ut i fem minuter (vid det här laget var jag som från början var tidig, nu för sen). Bestämde mig sedan för bara stövlarna. Vi får se hur det går. Nu är jag på jobbet och ska snart börja. Har fått tillbaka den besvärliga huvudvärken men hoppas på att den hinner gå över till imorgon. Heippa.

Be careful what you wish for?

Jag skulle hellre bryta ett ben eller hamna på sjukhus på grund av en okänd mystisk sjukdom än att fira nyår. Nej, jag skojar inte. Det gör mig en smula olycklig, faktiskt.

Orden och bokslut.

Jag brukar andras ord och lägger mina egna åt sidan för ett ögonblick. Låter andras ord skölja över mig och varsamt peela min själ. Tar ytterligare av andras ord och låter dem förnya min hud. Samtidigt som det ligger drivor av egna ord i anteckningsböcker. Jag måste erkänna - jag är så lättpåverkad. Min glöd att bolla ord slocknade lite när jag inte fick någon respons av den jag älskar. Jag vet, det är idiotiskt, men drivkraften att äntligen ta tag i det där igen är inte så stark som jag skulle önska.

Snart är det ett nytt år. En chans att börja om, säger man. Och visst ligger det lite av bokslut över det hela. Jag har inte gjort min balansräkning än, har inte kollat att det går jämt upp. Har fortfarande några dagar på mig.

my wrists are rivers
my fingers are words

Pratade med ansvariga för nya tjänsten idag, fick äntligen tag på henne. Det ger mig både en god känsla och en dålig. Eller vad man ska säga. Hade kanske hoppats mer på ett snabbare och rakare besked. Och på något mer uppriktigt. Svårt att förklara.

Nu är det i alla fall bara 40 minuter kvar innan julledighet!

Om morgonen.

Det bästa jag vet är om morgonen, speciellt när man inte måste gå upp så fort man vaknar. Då snurrar jag runt, och kryper inpå AST. Får lägga armen om honom, handen på hans mage och så lägger jag kinden mot hans rygg. Så ligger jag där, tar del av hans värme. Han muttrar kärleksfullt när han vaknar, vänder sig om och kramar om mig. Det är det bästa jag vet tror jag. Eller bland det bästa.

Kaffedrickarens gissel.

Jag är rätt less på att bo på två ställen. Till exempel så blir det lätt så att man har två liter mjölk på ena stället och glömmer fem gånger i rad att köpa till det andra. Och eftersom att mitt "arbetsminne" är så kort (enligt den där kvinnan jag var på bedömning hos) så glömmer jag bort att jag ska kolla om jag har någon eller ej. Vilket jag kommer ihåg när jag trött hasar in till köket för att sätta på kaffe på morgonen. Och då är det lite sent. Eller lite för tidigt snarare, inga affärer har öppet. Så står jag där med en halv deciliter för gammal grädde och en skvätt sojamjölk som 1, är pernillas och 2, har obestämd ålder. Då grädden klumpar sig bara man tittar på den sätter jag min hopp till sojamjölken. Som gör att kaffet ser vidrigt ut och har små flak av något i sig. Det är nog inte mögel. Jag blundar och dricker, för jag måste ju ha kaffe. Och så önskar jag att jag bara hade ett boende.

Ps, mitt hjärta blöder för att jag inte får se Eldkvarn på onsdag. Nästa chans är i maj, tydligen. Och då är det en kyrkokonsert, vilket inte alls är lika roligt som en vanlig. Snif.

det är smällar man får ta.

En vecka kvar av arbete, sedan ledighet. Det kan jag acceptera, fast det känns långt. Faktiskt.

Det jobbigaste just nu är att jag inte har några pengar. Och att jag inte vet hur det blir i nyår.

och jag står här som en berusad romeo...

Nyss hemkommen från en långpromenad på söders gator i ett regnigt december. Gick ner mot Hornstull, vidare på hornsgatan till Mariatorget, upp mot södra station och sen till Medis. Från Medis till slussen, vidare in på hornsgatan igen och tillbaka mot hem, Zinken. Nu är jag blöt och trött men i varje fall inte rastlös och orolig i kroppen. Har gjort praliner, saffransbiscotti, matlådor. Men inte haft ork att fixa mat till mig själv. Vad är poängen?

Nu ska jag snart lägga mig i de svala lakanen och läsa det jag skrev igår. Se om jag kan få lite vila. Imorgon ska jag fixa mer choklad, göra det sista på pysslet, färga håret, bada, göra mat till mig & min baby. Vänta. Längta.

Visst är det konstigt hur ens liv tar olika vägar fram och tillbaka? I sju månaders tid har jag varit sammanlänkad med den här underlige skäggige mannen som finns i mitt liv. Sju månader, det är det längsta som jag stått ut med någon, som något stått ut med mig. Har aldrig haft den närheten som jag har nu med någon jag är tillsammans med. På gott och ont får man väl säga. Sju månader är som en evighet för mig. Vi har upplevt en försommar, en sommar, en höst och en smula vinter tillsammans. Vi har varit på semester, vi har upplevt Stockholm, vi har älskat, vi har bråkat, vi har lagat mat tillsammans, vi har sett dåliga program på tv, åkt till min hemstad, träffat släktningar, bråkat lite till, älskat desto mer, varit åtskilda, varit tillsammans och framför allt kanske pratat. Visst är det bra att längta, och att vara ifrån varandra. Så att man ser lite tydligare. Men det bästa är att veta att personen man längtar efter sitter på flygplatsen, på väg hem. Att veta att om mindre än ett dygn så kan jag ta på honom igen, känna honom mot mig. Det är det bästa.

lyfter 16 ton, vad får jag då?

Försöker lägga upp dagen. Vet att jag mängder med tid för att hinna göra det jag tänkt. Då blir det som att jag bara sitter och kan inte komma igång. Är man stressad har man i alla fall en motivation att ta sig iväg. Nåja, skönt med egentid, sån man kan disponera helt som man vill. Men nu fastnade jag en halvtimme med att lägga till franska översättningar på ett nätlexikon.

Var hos läkaren igår, ska få en remiss till neuroavdelningen. Det kan ta tre år innan man får komma på utredning dit. Om man åberopar vårdgarantin så kanske man har tur att få göra en utredning om ett år. Ungefär.

Snart är det jul, snart är det Bruno K en gång till, snart är det Jönköping med darlingen, snart är det ledighet framför allt.

mellan San Fransisco & Hägersten.

Nu har AST äntligen fått lämna Amsterdam verkar det som, efter fyra extratimmars väntan tillsammans med en råtta. 13 timmars flyg och sedan 10 timmars tidskillnad. Orkar inte ens fundera över hur när och allt han kommer till Amerikatt. Om 25 minuter får jag åka hem, då ska jag äta mat och prata med PHO och komma i säng i tid. Imorgon är det galej på själva arbetsgivarens arbetsplats i stan nämligen, så då ska man vara vacker och utvilad. Minsann, minsann. Mellan San Fransisco och Hägersten är det ljusår. Känns det som. Tur att jag har Jum-Jum. Och saker att göra.

Då skulle det inte vara jag.

om jag skulle vara en ängel
om jag (skulle) spela mespop varje kväll
om jag (skulle) klara det bra,
då skulle de inte vara jag

om jag aldrig skrikt mig hes
bakom närmsta skyddsrumsdörr
nån vacker dag
då ska jag tala om en sak,
då skulle de inte vara jag

om jag lärde mig att bocka och ta i handen
och ha för vana att gå på stureplans cafe
och gilla biblioteksgatans röda mattor
så hade något varit allvarligt fel

om jag vore imponerad av att läsa
något av jonas hassen khemiri
och om jag tyckte det var bra
då skulle det inte vara jag
och om jag (skulle) klara av det bra
då skulle det inte vara jag

om jag på allvar kunde tänka mig betala
för att sen frivilligt läsa tidningen bon
och kunde jag se mig i spegeln efter det
då är jag rädd jag hade haft problem

ni kan locka mig med pengar
ni kan hota mig med hundar och pistoler
men om jag hade karaktär
mod att leva som jag lär
då skulle de inte vara jag

så om ni skulle se mig där
där jag helst aldrig är
då är det nog bara jag

Nu har jag fått ett nytt tangentbord på jobbet! Nu smattrar det inte längre om mig när jag skriver. ^_^

Jag är så impulsiv, jag trodde att jag hade massor med pengar och nu har jag nästan inga. Får se om jag har råd att köpa julklappar till alla. Ibland är det bättre att räkna efter. Före liksom.

Annars. Sömnbristen är tillbaka. Svårigheterna att sova, myrorna i huvudet. I helgen så var det helt hysteriskt. Kunde inte sova, grinade. Frustrationen var på en så hög nivå att jag hade kunnat kasta mig ut från balkongen. Ska försöka ta upp det problemet med läkaren på fredag också. De måste ge mig något, de måste slå mig i huvudet. Eller något, något som hjälper.

Snart åker AST till San Fransisco, själv stannar jag i ett kallt och grått Sverige. Men jag har mina böcker och min pralinverkstad. Önskar dock att jag även hade semester, sol, vila, pengar och så vidare.

...

och har du vin & sprit så det räcker
att få hela fjärden full av sorger

Helg, och jag har precis installerat Skype på datorn. Ätit långsam frukost, lyssnat på Eldkvarn. Ska snart gå en promenad och tänka lite. Titta på fjärden.

Fast egentligen skulle jag nog mest vilja ligga i sängen och läsa och äta praliner. Men så kan vi ju inte ha det.

Elisabeth Bennet.

"You are Elizabeth Bennet of Pride & Prejudice! You are intelligent, witty, and tremendously attractive. You have a good head on your shoulders, and oftentimes find yourself the lone beacon of reason in a sea of ridiculousness. You take great pleasure in many things. You are proficient in nearly all of them, though you will never own it. Lest you seem too perfect, you have a tendency toward prejudgement that serves you very ill indeed."

Well, well, well!

Nu har jag sorterat in allt som finns att sortera, jag har rengjort mitt skrivbord, jag har rengjort min tangentbord (tagit bort alla tangenter och rengjort dem en för en, samt torkat under dem). En smula ångest är bra för arbetsmoralen. Däremot så låter min spacetangent något fruktansvärt nu. Ehm. O__O

Holds a handfull of rain.

Det är som att något i mig har gått sönder, mitt porslinshjärta, min porslinsjäl har gått sönder och nu ligger bitarna i min kropp och skaver, de vassa kanterna skaver mot mitt kött. Små flisor har försvunnit i mitt blodomlopp och far omkring i mig tillsammans med det svarta tumörblodet. Det växer något oroligt, något trasigt inuti mig. Eller så har det alltid varit så. Det gäller att finna styrka att limma ihop ännu en gång, det gäller att hitta alla bitarna och passa in dem med varandra så att mönstret återigen blir synligt. Jag måste bara komma ihåg mönstret och min hjärna är så snabb med att skjuta det ifrån sig. Glömma, glömma, glömma. Skyddsmurar och glömska är mitt eviga trassel, som försöker skydda mig men som alltid ställer till det för mig istället.

Och om man bortser från det trasiga i mig; vad händer med resten? Är någon slags gräns passerad för vad man kan göra utan att ofelbart driva ifrån varandra?

I blame it on me.

Klumpen i magen finns kvar, som en tumör sprider den sig och tar över. Svart blod som rinner ut i kroppen och förgiftar den, lägger sig under mina ögonlober, sprider sig ut i mina hjärtkammare. Kanske för att jag skyller mig själv, jag står bredvid och låter den hållas. Tar ett steg bort, ställer mig vid sidan om för att låtsas som att det regnar. För jag har inte kraft att sätta in motgift. Och jag skyller mig själv.

Slumra in... eller hur!

AST sitter och är tråkig, jag har badat och smort in mig i någon slags lavendelliknande kaksak som man ska ha till massage och för att undvika torr hud. Nu har jag tråkigt. Tråkigt, tråkigt, tråkigt.

Jag är dessutom sådär stressad av att det är jobbkväll. Vilket jag borde sluta vara eftersom att det förstör mina vardagskvällar. En normal människa behöver inte gå och lägga sig förrän klockan 22. Faktiskt. Om man inte är särdeles trött, vilket jag inte är nu. Jag är särdeles uttråkad mest. Det som är dumt är att jag har två böcker som jag håller på att läsa, men båda ligger hos mig. Och nu är jag ju inte hos mig. Jag skulle förvisso kunna bränna en blandskiva som jag måste göra till Mimmi, men jag har ju bara nästan all min musik här, inte verkligen all. >__<>

Jag skulle kunna skriva, för det behöver jag och vill. Men det är så svårt att komma till skott (höhö). Jag ska nog ta och göra lite te. Samt lägga mig och se sexig ut i sängen och se om det hjälper. Inte skrivandet då, utan uttråkningen. Kanske skrivandet också. Jag kanske skulle skriva en erotisk roman? Undrar om det skulle sälja. Sex säljer ju säger de. Fast det känns som att det är lite gammalt liksom.

Dumdidumdidum. Sa jag att jag har tråkigt?

Aint it just like the night to play tricks...?

Ska inte skriva så mycket, ska börja laga mat till BD som kommer om en timme eller så. Träffade ACE för brunch tidigare idag, vilket var sweet. Sov obscent mycket inatt, idag känner jag mig faktiskt rätt pigg. Har fått tillbaka lusten och orken i viss mån. Längtar efter natt, ord, värme, samtal. Musik. I'm back to life.

Jag har sådär sexig röst.

Just det! Sagt av kollegas (MER) pojkvän: "Elin, hon har sådär sexig röst... och så använder hon en massa svåra ord när hon pratar. Förstår du allt hon säger?" Mahaha. Jag tror att det 'svåra' ordet var "arier".

Fortfarande sjuk, fortfarande feber. Ska till läkaren idag för att kolla upp så att det inte är något allvarligt. Vilket det nog inte är. Men det är 9:e dagen med feber så det känns lite tok.

I övrigt så är det lugnt. Inget spexigt att skriva. Väntar på krizäns val.

Hey ängel...

Eldkvarn på Berns i december. Jag vill.

Igår var det Bruno K på Södra Teatern. Det var ungefär som jag hade tänkt mig, fast med lite mer feber (vilket innebar lätta hallucinationer).

Öppnar bloggen igen, är på plats på jobbet och inga obehöriga äga tillträde längre. Ikväll är det personalfest men jag tror att jag struntar i den, har fortfarande feber.

Vi har fått julstjärnor i fönstren på jobbet. Snart är det jul. Det känns lite overkligt, det borde vara så lång tid kvar. Hösten har bara passerat förbi som en snabbt skiftande kuliss. Nu är det snö på marken och pepparkaksbak i planering, är det inte lite märkligt ändå?

Idag ska ett paket till mig, till oss, anlända min mans jobb, jag är lite nervös. Spänd. Förväntansfull.

Dessutom så har jag bestämt så här: numera kommer min man som tidigare kallats a och kallat sig själv A2, att heta AST här. Addis, som kallas A i kommentarer kommer att kallas ACE (sweet, eller hur? fniss!) Krizän får bestämma själv om den vill bli kallad Li.K eller LKA (meddela gärna ASAP ^__^) Foad får heta 4 (FAR går ju inte så då blir det FOAR vilket hädanefter kommer att bli 4. Troligtvis). Nina blir NIC och Nilla blir PHO. Okej? Är alla med? Vi tar en lista när krizän bestämt sig.

Födelsedag, sjukdom och snöstorm.

Anledningen till att jag har hemlighetsstämplat mig är alltså att jag är hemma och sjuk, och jag minns inte om jag rensade historiken på min jobbdator. Skriver förvisso inget som är hemligt på det viset, men jag vill inte att mina replacements ska kunna läsa min blogg.

Födelsedagen var okej, klippte håret och plockade ögonbryn. Hade feber. Drack glögg hemma hos Marina, mötte upp A som varit bortrest. Orkade inte gå på restaurang utan köpte med massa mat hem istället. Åt hemma. Pussades, bråkade, pussades igen och så vidare. I går var jag helt förstörd och åkte runt i en bil som sällskapsdam (säkert mycket rolig sådan) och hade en hel del feber. Sen tittade vi på romantisk komedi och somnade. Idag ska jag försöka ta mig hem till mig (vilket är jobbigt på grund av 1, vädret (snöstorm) och 2, sjukdom.)

Vi får se när jag återkommer.

Hörrudu!

Ps 2, gud vad jag hatar när folk säger "hörrudu" till mig. Det är så oartigt.

Apelsinkriz.

Ps, dagens måltid enligt aftonbladet: Apelsinkriz! O__O
Jak låvar, jak är icke så smaklig!

ZZzzZzz...

Är sjuk, sitter på jobbet och hänger. Väntar på att få åka hem. Ska hämta paket på posten och sen lägga mig och vila en stund tror jag. Sedan ska jag träffa blondinen från Huddinge, gå till min mans lägenhet och äta middag. Sen ska jag sova i en halv evighet. Imorgon är en oskriven dag än så länge. Inga planer. Vi får se vad som händer. Kanske rymmer jag någonstans. Kanske stannar jag på Zinken hela dagen & ligger i sängen. Alla förslag är välkomna och beaktas. Kommer dock inte göra något ansträngade, det kan jag lova er.

The strumpbyxa of love.

Jag är kär. I mina nya strumpbyxor. Ett par strumpbyxor som är både bekväma och varma. Få människor känner till hur kräsen jag är när det gäller strumpbyxor (det skulle vara krizän då), men jag är fruktansvärt kräsen. Och nu har jag äntligen funnit mina strumpbyxor. The strumpbyxa of love.

I övrigt så är det feber och halsont. Ska äta handla mat, storkoka och äta praliner idag tror jag. Och mysa!

Gnäll, mest.

Mera trött idag än någonting annars. Är på jobbet och dricker huskursbrus som inte är så värst gott men som jag inbillar mig hjälper. Mot något i alla fall. Idag ska jag försöka hinna promenera. Eller hinna och hinna. Orka är väl ett bättre ord. Om jag bara kunde bestämma mig för hur och var någonstans.

Sedan varmt bad. <3

Ps.

Så mycket för ens försök till omtanke.

Varför ens bemöda sig med att hitta på en ursäkt när den inte stämmer?

Just idag känner jag att jag lika gärna skulle kunna gå och hänga mig. Det är bara så svårt att hitta bra bjälkar.

Struggel, ett ständigt struggel.

Oro i kroppen, det är något som inte är bra inuti. Undrar om det är trötthet, eller vad det är. Jag avskyr när den kommer den där känslan. Modlöshet, orkeslöshet. Alienation. Känner mig så ensam fast jag vet att jag inte är det. Liten och urlakad, som ett litet äppelskrutt. Ett allt för grubblande äppelskrutt. Åh, allt detta struggel.

Vintern kanske gör mig såhär. Eller avsaknaden av orden.

Önskar att.
my wrists are rivers
my fingers are words

Och så lyser det tomt i kommentarsfältet. Är det någon som läser?

Choklad och varma täcken.

Jag skyller på jobbet. Att jag impulsköper saker på tradera. Att jag far ut i utbrott. Men jag vet inte om det är riktigt sant.

Vill gå hem. Och begrava mig i två lager täcken med min kaminhete man och öppna fönstret och låtsas som att resten av världen inte riktigt finns en stund. Känna hans armar runt mig. Klappa honom, pussa hans panna. Stryka med fingret på den där mjuka delen av hans kind som är över skäggstubbsdelen.

Inga fler praliner för fröken. Kanske.

Yet I swear I see my reflection...

Måndagsmorgon, jag har måndagsblues. Mest av trötthet.

Nästa lördag blir jag 27. Ett år äldre, men jag vet inte hur mycket roll det egentligen spelar.



I see my light come shining
from the west down to the east
any day now, any day now
I shall be released

I want you.

Eli har ett nytt mål i livet, det är att gifta sig med jurg. För att detta ska ske så krävs en del insatser. Till exempel en pojkvän som accepterar att flickvännen gifter sig med någon annan. Vilket naturligtvis borde varit okej om det gällde till exempel plura, men som kanske är lite knivigare med jurg. Vi får se hur detta rafflande drama slutar.

Ikväll ska jag, vi på middag hos P & L, imorgon kommer pappa med Åke & Mai till Stockholm. Jag ska ta med Åke på leksaksmuseet om allt går som det ska.


I want you so bad
honey I want you

Ps, jag fick choklad!

Just another thursday afternoon.

Fick brev från Stefan igår, läkaren jag träffade. Han säger att jag ska träffa någon på psyk för en bättre bedömning, sedan till psykosociala teamet. De vill även tala med mina föräldrar säger han. Eh. Jag är 27. Jag förstår vad de är ute efter men mamma kommer att säga "nej, men hon är normal. Inga fel där inte. Heeelt normal." Mäsch, jag vet inte. Sedan skrev han även att "all dokumentation du kan frambringa är viktig." Dokumentation av vad? Report card? Betyg? Lekisfröknar som skriver brev om hur jag var i lekis? De har ju redan beställt journalkopior från BUP. What else is there? Är inte det jag upplever, har upplevt, berättar, lika viktigt? Nej, det är väl inte det. Man kan ju alltid fejka sin berättelse. Varför man nu skulle göra det.

Idag ska jag hem till A och laga mat. Sen ska jag kanske få choklad om jag är snäll (har jag bestämt att jag ska få av A). Det är jag jämt. Snäll alltså.

as I stand inside the rain.

I take just like a woman
I make love just like a woman
I ache just like a woman
but I break just like a little girl

There will never ever be another you.

there will be other songs to sing,
another fall...another spring...
but there will never be another you.

Jag ska försöka lära mig hur man lägger till ett soundtrack till inläggen. Sen jävlar.

Bara en helt vanlig tisdag med lite kärlek i hjärtat, spring i benen och lust i blodet.

Weekend for lovers.

Pratade med D igår, han har fått ADHD-diagnos nu, föga förvånande. Vi får se hur lång tid neuropsykiatriska enheten tar på sig, min läkare bestämde sig för att skicka en remiss dit i fredags. Första gången som en läkare faktiskt lyssnar på vad jag säger, tar mig på allvar. Han bestämde sig för att han inte tror att jag är efterbliven eller emotionellt instabil, vilket känns bra. Jag har funderat på ADHD, svårt att låta bli när människor i ens nära omgivning får diagnos, men jag har på något sätt köpt att folk som känner mig (mamma, pappa, a osv) säger att jag inte har några sådana tendenser. Nu känns det som att även om den här läkaren som han säger inte är en specialist på området så reagerade han på vad jag berättade om mig själv och kände igen tecknen. Och om D's mamma, som ju är psykolog, inte har märkt eller funderat på D som sådan, så kanske det inte är omöjligt att ens omgivning inte ser signalerna. Jag vet inte. Man ska inte hoppas för mycket på att få svar på ens beteende eller svårigheter, då blir man alltid besviken. Nåja, det om det.

Helgen var riktigt bra. I fredags var vi på middag hos A's bror och hans flickvän. Det var en lyckad kväll, kändes avslappnande och fin. I lördags åkte vi till Dalarö och tog in på hotell. Tog en promenad, åt middag i restaurangen, promenerade lite mer, drack vin på rummet, hade intensiva upplevelser. Sov, åt frukost, tog bussen till Haninge. Fick smycken, åkte till söder. Promenerade längs Söder Mälarstand och åkte sen hem. En vilsam helg. Ny energi och ny lust.

I wanna watch the ocean bend,
the edges of the sun,
then I wanna get swallowed up
in an ocean of love

Baise-moi (den snälla översättningen).

Restlessness is me, you see.

Jag vet att jag låter nere, det kanske jag är också. Jag önskar mig mirakelmedel. Jag vill vara en snäll, mjuk och trivsam flickvän. Jag vill känna mig stabil, med ett lugn i kroppen. Jag vill känna mig lugn även när jag inte är på väg någonstans. Jag känner någon slags oro i kroppen, något som jagar mig. En total rastlöshet som inte lägger sig om jag inte rör på mig eller ömmar. Behöver känna, verkligen känna fysiskt, för att inte känna rastlösheten och oron. Varför är det så?

Jag menar, jag har ett okej jobb, jag har en fin kärlek (jobbig ibland men sådär totalt underbar dessutom), jag har ett okej boende. Jag mår egentligen inte dåligt. Förutom att jag mår lite dåligt. På grund av den där rastlösheten och oron.

restlessness is me, you see
it´s hard to be safe
it´s difficult to be happy

Hold on / deeper than love.

my heart is broken
here in the cup of my hands
from between cracked fingers
old blood spills

I had to move on, baby
for when I tasted my own tears
they were too sweet
and I knew that I had come to close

What can I say dear?

Känns som sista versen nu. Det behövs nya ord, ny inspiration, ny glöd för att fortsätta. Jag har börjat tappa takten, det här har gått i otakt lite för många gånger. Jag är trött och jag är matt. Det känns som att det bara är jag som kämpar och jag har känt så lite för många gånger i mitt liv. Jag tänker inte göra samma misstag om och om igen. Jag är äldre nu, jag borde försöka vara lite visare.

Behov.

Jag önskar värme idag, hudvärme och starka armar. Skulle kunna tänka mig att åka raka vägen hem, borra ner mig i täcke och lyssna på bra musik. Kanske Simoneboxen jag fick av mamma. Och kramas. Vem vill kramas?

Det var en gång en man från Zinken.

Ibland när man behöver tänka på annat så kan man skriva en rimmande dikt med högstående litterära kvalitéer:

det var en gång en man från Zinken
som inte alltid förstod sin tjej
ibland var det som han hade huvudet i hinken
eller någon annan ljudisolerande grej

Det gäller att ta vara på ens skapande energier, så att säga. Hrm.

Korvstroganoff!

Godaste korvstroganoffen ever görs av:

1 paket falukorv (82% kött)
1 paket kabanossi (92% kött)
tomatpuré
1 paket passerade tomater
sambal, hur mycket beror på hur starkt man vill ha
1 burk crème fraiche
så mycket paprikapulver man kan ha i utan att skämmas

Är man en lökmänniska kan man även ha i lök. Serveras lämpligen med en massa tomater. Om man gillar tomater.

My name is sweet thing.

A säger att jag har en pretentiös bild på mig själv här. Undrar vad jag ska göra åt det. Jag kanske helt enkelt har ett pretentiöst utseende? Och en konstant kåt röst enligt Foo. Hm. O.o

Söndag med Hemingway, frukost i sängen, vinterpromenad med blondinen från Huddinge (hoppas jag), matlagning, ansiktsmask, hårklippning. Har sömn i ögonen men det gör inget för jag har inga måsten idag.

my hips invite you
and my lips are like wine
whose little girl am I?

Nyår och halloween.

Jul ger mig ångest, nyår ger mig ångest. Jul ger mig lite mindre ångest egentligen, det gör mig mest lite ledsen. Nyår ger mig beslutsångest. Ett par vänner ska till Uppsala, ett par vänner ska till Örebro. De andra vännerna vet jag inte vad de ska göra. A vill göra något med mig, men han vill till Örebro, det märker jag. Jag är på sätt och vis egentligen också lite intresserad av Örebro, men den festen är dyr och jag är lite rädd. Fast om man åker till Örebro kan man hälsa på Ruth, vilket hade varit roligt. Åh, jag vet inte. Jag gillar inte att behöva ta beslut om sådana saker.

I övrigt så ska det vara en lugn helg, inte så mycket att göra. Promenera, kramas med A i soffan, gnabbas, laga mat. Ungefär.

Stureplans vackraste.

Jag är faktiskt lite kär i det här:
http://www.1000apor.se/blogs/stureplansvackraste

Oublie-moi

...s'il faut changer ce qui est moi.

Händelserik kväll?

Igår kväll hände två spännande saker. Den första var att brödrosten fick spel och fastnade i rostläge, vilket gjorde att brödbitarna blev glödande kol och hela hallen samt köket blev rökfyllt innan vi märkte att det var något på gång. Nu stinker det brandrök i lägenheten trots att vi vädrade sjukt mycket. Den andra saken var att jag sprang igår. Helt galet. Visserligen inte speciellt länge, men ändå längre än jag har kunnat förut. Och mer sammanhängande. Idag har jag träningsvärk i benen, haha.

Du är utmanad.

Ta upp bildgoogle. Sök på ditt mellannamn, ta andra bilden. Så kommer du att se ut när du är 30! Det här är jag:

Möte är för töntar.

Behöver jag säga något mer?

Skottlossning i Rinkeby!

Skottlossning i Rinkeby!

Eller åtminstone poliser som springer omkring med pistolerna dragna. Och en tant som smyger kring hus. Här händer det saker nästan jämt.

You wont believe me but I love you only.

Jag är egentligen rätt förtjust i det här med att vara kär i någon, om man bortser från den mentala instabilitet som det innebär, och all frustration för den delen. Romantikern i mig gottar sig för fullt, och jag struntar i om jag blir förkyld; jag vill gå i regnet på höstkvällar med min A, jag vill titta på vattnet och staden i gatulyktornas sken.

Det krävs en hel del multitaskingskills för att kunna vara tillsammans med mig tror jag.
...
Man behöver öven tålamod, lugn, råstyrka, intelligens och en lätt utvecklingsstörning. (för att stå ut.)
...
Och så behöver man vara välutrustad. Samt intresserad.
...
Sen är det bra om man gillar att promenera i regnet också.

Strength, give it to me.

Jag funderar på att börja med sådana där enormt tråkiga och säkert ohälsosamma sopporna man kan äta när man vill gå ner i vikt. Seriöst, för jag är trött på att inte gå ner längre trots att jag kommer upp i mina steg och mer därtill. Jag vill ha resultat, och jag vet att de på mitt jobb som håller på med skräpet faktiskt går ner en hel del. Just nu struntar jag i om man går upp igen sen, eller om det blir jojo och ingen förändrad jävla livstil. Jag är less på att kämpa utan uppmuntran.

Och hur lång tid bör A få på sig för sina mutor? Det borde ju finnas en tidsgräns. Kanske till kvällen, sen kan jag plåga er alla, eller roa, med bildserien.

Prête-moi ta plume pour t'écrire un mot.

Undrar om man skulle lägga upp bildserien: A, berusad på toaletten. Skulle det uppskattas eller är världen inte mogen för det ännu?

I fredags så fick A i uppdrag att laga samt hitta på vad vi skulle äta till middag. Han valde som fredagsmiddag att äta falukorv med makaroner. Till detta skulle serveras ett vitt vin. Det var lite ångest över det hela, både hela grejen med familjehemsmat och onyttighetsgraden men det gick på det hela rätt bra. Jag lade in veto och fick välja korv med hög kötthalt och han hade själv tänkt sig fullkornsmakaroner. Hade vi inte haft vinet så hade det nog inte varit lika okej. Min man är en väldigt sexig och rätt intelligent man, men han har ingen matinspiration överhuvudtaget. Alls. Just nu spänner dock våra diskussioner främst över allvarligare saker, som stål och aspie. Våra samtal ger alltid något. Det är fascinerande.

I övrigt så har helgen varit bra. Jag förvånas ytterligare över min oerhört låga frustrationströskel, men försöker hålla mig i schack. Har lagat stora mängder mat - matlådor för hela veckan. Jag vet, jag är en hemskt jobbigt organiserad och kontrollerande människa. Men jag mår bättre när jag har en plan att följa. När jag har struktur och konturer runt min verklighet.

Nu ska jag svepa min sidenmorgonrock om mig på ett ytterst sensuellt hemmafru-sätt och ställa mig på balkongen för att huttrande insupa den härliga kvällslukten. Det vill säga, jag ska ta en cigarett. Sedan är det läggdags för mig. Alla musbarn överallt sover allaredan.

Ibland brukar jag kidnappa små fåntrattar på tunnelbanan och pussas med dem.

Om Tyra fick välja.

Jag undrar om inte jag skulle vilja klippa mig också. Lite sådär, bara för att få lite nytt liv till håret. Jag tror att Tyra skulle tyckt om den idén. Tyra skulle sett till att jag fick lite mer volym i håret och lite mer glans kanske. Och så skulle hon förfärat sig över min gamla kläder, mina lite för stora kläder. Eventuellt skulle hon förfärat sig över att jag aldrig sminkar mig till vardags också, men det struntar jag i. Hon skulle ha plockat mina ögonbryn, skaffat mig nya skor och sagt åt mig att träna mer. I wont let you down, Tyra. Hoppas jag.

Att fly livet.

shadows from the trees
shade the path that I am walkin'
as I make my way back up that windy road again
the smell of mountain laurel fills the air with sweet perfume
my heart beats faster as I near my journey's end

Egentligen vet jag inte vad jag ska skriva idag. Filmen igår var ganska bra, som film, men den var inte lika bra som boken. Naturligtvis. Hur skulle den kunna vara det? Bonjour Sagan var en bättre film, egentligen. Fast det är svårt att jämföra så olika filmer. Jag tyckte att de missade en del djup i Låt den rätte komma in. Men jag ska inte avslöja för mycket, jag ska inte förstöra för de som vill se den men inte gjort det än. Nästa film som jag tänkt se men som jag ännu inte hunnit se är Barnhemmet. Den slutar snart eller har redan slutat gå på bio tyvärr och jag har inte tagit mig dit för jag har ingen att gå med. Det är tråkigt att A inte gillar läskiga filmer. Det är bra att han gillar samma som jag annars, men jag måste lära honom att uppskatta läskiga filmer!

Let the right one slip in.

Ikväll ska jag på förhandsvisning av Låt den rätte komma in på Park!

Hippophaë rhamnoides.

Jag vill ha!

Country music - the music of pain!

- I'm gonna do a William Burroughs on him!
- You're gonna do what? Bore him to death with free prose?

Jag undrar om höststormarna drar in över landet. Fick hålla hårt i hatten när jag gick till tunnelbanan i morse. (Nej, jag har ingen hatt, men ändå). Det är fint, men en smula opraktiskt när man är ett kjoltyg. Förresten så är det så väldigt mörkt nuförtiden. Både morgon och kväll. Skulle sitta fint med en solsemester, faktiskt.

avsaknad av lust
som runnit ner
i en glipa på ett berg
jämte saltvatten


2004.

Lift me like an olive branch.

please forgive me
if I act a little strange
for I know not what I do.
feels like lightning running through my veins
everytime I look at you
everytime I look at you

help me out here
all my words are falling short
and there's so much I want to say
want to tell you just how good it feels
when you look at me that way
when you look at me that way

Sa taille. Pas vite.

I'm getting there. Det var skönt att promenera med blondinen från Huddinge idag, vi var på Djurgården och tog en långpromenad i solen. Sen drack vi kaffe på uteservering innan vi promenerade in till stan. Sen åkte jag hem och tog tag i pyttipanna. Nu har jag precis duschat, peelat mig och haft ansiktsmask. Dricker te, lyssnar på Satie. Slappnar av.

Behöver / behöver lite mindre men vill ha:

2 kjolar minst (en vardag, en fest), helst fler
3 tröjor ungefär (plus någon festlig sak)
nya strumpor
vinterjacka
snygga skor, som de jag hade förra hösten
ögonbrynsplockning plus fransfärgning
träningskort
en långärmad stickad tröja som är ganska varm fast inte för varm
en långärmad stickad tröja till i en annan färg som är som den förra
en resa till något fint ställe med A när vi firar
en resa när jag fyller eller något väldigt roligt att göra för att fira mig själv
lavendelparfym

Sen kommer jag inte på om det var något mer.

Livslust.

Jag behöver:
1, rycka upp mig.
2, köpa nya fina kläder.
3, motionera igen.
4, sluta med mina matovanor. Igen.
5, inse att jag inte är ensam.
6, inspirera mig själv.
7, läsa.
8, skriva mer, igen.

Jag har en svacka, känner mig trött hela tiden. Har kort stubin. Gråter ovanligt mycket, och ologiskt mycket. Orkar ingenting. Har ingen lust. Jag har tappat bort lusten; till liv, sex, konst. Jag behöver leta upp den igen. Det ska inte vara oöverkomligt. Jag behöver bara hitta glöden igen.

My lawless heart.

and he cut my lip and he cut my heart
so I could not drink from the rivers dark
and he covered me and I saw within
my lawless heart and my wedding ring
I did not know and I could not see
who was waiting there, who was hunting me?



Älskade Cohen. I kostym och hatt, med världens finaste leende.

Ett litet tillägg.

Så satans trött. Undrar om det är något fel, nu har jag varit sjuk + halvsjuk hur länge som helst. Och denna veckan satte den stora tröttheten in igen. Och veckan är uppplanerad så det blir ingen vila förrän tidigast fredag, mer troligt lördag. Jag får bryt!

A thousand kisses deep.

Jag förstår principen med longitud och latitud nu. Bollpedagogiken fungerade faktiskt, tro det eller ej. Lite tålamod behövdes också.

Ikväll ska jag på Cohen!

Jag har för stora fötter för det.

Jag undrar om det beror på att min man underskattar min intelligens eller överskattar den när han säger att han ska köpa en boll på vägen hem för att rita på. För att förklara latitud och longitud för mig. Det är lite för abstrakt för mig det där, jag förstår inte logiken. Samt att det är en smula för matematiskt. Jag är matematiskt utvecklingsstörd, förstår bara matematik som är pragmatisk och konkret.

men jag har läst oliver twist
han hade det fan inte så lätt, oliver
jag har inte heller alltid haft det så lätt
min värld är inte så stor
den får plats i angered, eller örgryte
men hur stor värld är din, bror?

Hur jag älskar när min man tänker, när han visar att han bryr sig om hur jag fungerar. Det är bättre än blommor, det är bättre än choklad. Och då gillar jag choklad väldigt väldigt mycket.

Blue monday.

Idag är det måndag, blå måndag, och jag är ganska trött. Men till lunch får jag god mat och ikväll är jag själv hemma. Kvalitetstid med mig själv och mina böcker.

Kyckling med kokosmjölk och jordnöt + nudlar

- 4 kycklingfiléer
- 1 burk kokosmjölk
- 1 paket sockerärtor
- 1 broccoli
- 1/2 squash
- 2 stora matskedar jordnötssmör
- 1 buljongtärning
- soja i valfri mängd
- fullkornsnudlar i lagom mängd
- en näve salta mandlar
- så mycket koriander du kan uppbära

Börja med att woka (ev koka först om det behövs) nudlarna i olivolja. Lägg dem sedan åt sidan. Lägg i de strimlade kycklingfiléerna i pannan med lite olja. Efter cirka 10 minuter, häll av kycklingspadet och lägg tillbaka kycklingbitarna i pannan. Under tiden kan du skära sockerärtorna i 3 bitar, dela broccolin i små buketter och skära squashen i bitar. Lägg ner sockerärtor och broccoli tillsammans med kycklingen och låt fräsa ett par minuter till. Lägg i buljongtärning, häll på kokosmjölk. koka 5 minuter ungefär, ev något mindre (kolla på kycklingen genom att dela den, är den vit så är det klart.) När kycklingen är genomfärdig så lägger du i jordnötssmöret och till sist squashen. Efter detta kastar du på mandlar och koriander, sedan är det klart!

Morgondagen inställd på grund av bristande intresse.

Man är ju inte direkt i toppform idag, det kan inte påstås. Igår var det återinflyttningsfest och nästan alla var där. Extra roligt att foddiz och victor kom, med tanke på deras vana trogen att inte dyka upp. Det är lurigt, det där med hemmafest och att ha tillgång till, inte obegränsat men nästan, med alkohol. Nåja, vi höll oss vakna till tre, sedan var det bara P, Bettan & Johnny kvar, så då gick jag och A till sängs. Låg vaken till halv fem och lyssnade på de resterande festarna sen slumrade jag in på det där underbara alkohol/trött-viset. A försvann i morse ut till sin båt och jag sov till ett. Sedan lagade jag matlådor; vilda canneloni med svampstuvning och kyckling med kokosmjölk och jordnötstouch. Nu har jag tagit mig till Zinken och här sitter jag och väntar på att min smutsige man ska komma hem från sitt oljebyte. Sedan kan ni lista ut själva vad vi ska göra.

Vilda canneloni med svampstuvning

- 1 paket viltmästarskav eller samma mängd valfritt viltkött
- 2-300 gram färs, antingen nöt eller älg
- 1 burk crème fraiche
- 1 matsked dijonsenap
salt + peppar

- 1 paket färska lasagneplattor
- 2 hekto gula fina kantareller ungefär
- 2 hekto små söta charmerande champinjoner
- 2 matskedar mjöl
- lagom med grädde + mjölk
- några ostskivor att lägga ovanpå

Stek upp köttet i omgångar och lägg det i en bunke. Släng ner crème fraichen och senapen. Skölj ur stekpannan och stek svampen. Börja med kantarellerna och se till att de blir fint stekta, sen är det bara att ösa ner de små champinjonerna. Strö över mjöl och spä med mjölk och grädde. Låt puttra ihop till en fin konsistens. Skär lasagneplattorna i lagom bitar (mina var stora så jag delade dem på fyra). Lägg i köttfyllningen och rulla ihop till små rör. Lägg jämte varandra i en ugnsfast form (man kan behöva två) och häll sedan stuvningen över så att det kommer vätska och svamp jämt över alla rör. Sprid ut några ostskivor om du har lust för att få en finare yta. In i ugnen i 20-30 minuter på 200 grader, lagom högt så att de får lite färg. Sedan är de klara! Om ni skulle ha turen att ha ett countrysoundtrack som Dennis gjort så kan ni ha på det på lagom volym när ni står i köket.

Bad luck wind been blowing at my back.

Igår var en riktig jävla otursdag.

1. Jag hade ont i min muffinsfot hela dagen.
2. Tunnelbanetåget hem togs ur trafik vid fridhemsplan (vilket inte är hela världen men hör vad som kommer sen!)
3. Tunnelbanan mot Fruängen var kraftigt försenad på grund av ett sjukdomsfall. När jag kom ner stod det 22 minuter till nästa tåg. I realiteten var det nog 30, och den hade redan varit försenad i tio minuter när jag kom. Lägg till fredageftermiddag och du får det riktigt roligt.
4. När jag kommer hem till min älskade kelek så har den möglat. På två dagar.
5. Och koriandern har vissnat. På två dagar.
6. Sen hade vi inget bakplåtspapper hemma när jag skulle göra makronerna.
7. Och de blev naturligtvis misslyckade. Smeten blev rinnig, de blev inte riktigt klara i ugnen, de lossnade inte från aluminiumfolien.
8. Missade dessutom vem som åkte ut i idol för att jag var upptagen med de jävla kakorna.


Sedan jag grinat klart i telefonen till min käre A gick jag och lade mig. När jag började med makronerna sade jag till mig själv att om de inte blev lyckade så skulle jag ta en paus från mina mat/bak-experiment. Så nu gör jag det. Jag är trött på att lägga energi, tid och pengar på något som inte blir något.

Coriandrum sativum!

Idag är det fredag, jag ska promenera hem från Telefonplan tror jag. Sedan ska jag eventuellt försöka mig på att göra makroner till inflyttningsfesten imorgon. Jag har pf (pojkvänsfritt) ikväll, det ska firas med idol och eventuellt någon ansiktsmask. Vi får se om jag kan övertala fröken P till att ha kuddkrig i underkläderna också. :]

För övrigt så försöker jag komma på vad jag ska laga för mat i helgen till nästa veckas matlådor. Jag har någon idé om canneloni, en annan idé om kycklinggryta med kokosmjölk och jordnötssmak. Men sammanlagt behöver jag 3 stora matlådor till mannen, och 5 lite mindre till mig. Jag tycker om att laga mat till min man. Han äter det mesta och blir glad när han får mat. Han är uppmuntrande även när jag misslyckas med mina experiment dessutom. Ikväll när jag har pf så får jag en keleksallad med asiatisk touch och mängder med koriander. Koriander är som balsam för magen och en svängig lindy hop för munnen. Kelek är en underlig men god blanding av gurka/squash som kommer från jordanien. Den ser ut som en pumpa eller mindre melon, på orientlivs hävdar de att det är en omogen melon men syrianerna på jobbet vet bättre och säger att det är en avart av gurka. Den smakar som squash fast sötare och mer saftig. Fast inte lika vattnig som vanlig gurka.

You and me and a song of sadness.

Kanal 9 visar en ny serie, "sjön suger", som jag blev ganska förtjust i. Det är skärgårdsliv, havet, matlagning, country och män som umgås med varandra. Lite av det bästa helt enkelt.

5 månader idag. Rekordet firades med lammlasagne bland annat. Han är fin, min kärlek. Trots allt.

Tips från coachen.

Två värdefulla tips för er som bakar muffins, eller något annat kladdigt:

1. Ställ inte plåten så att inte hela täcks undertill av något stabilt. Plåtar är hårda och ganska tunga när de faller rakt ner på till exempelvis ens fot. Dessutom blir det hemskt kladdigt på golvet.
2. Ska du ha i marshmallows, ha inte i dem i smeten som du bakar i ugnen. Det blir en sockermassa som lätt bränns efter en kort stund i ugnen, vilket gör muffinsen brända, kletiga och sockrigt hårda på ytan. Vilket jag visste innan men råkade glömma bort i stridens (bakets) hetta.

Nästa gång kanske de till och med blir presentabla, mina muffins! Det var ett hårt slag det här, jag som är muffinsens okrönta drottning, la reine des reines.

Byte.

Ett tämligen hopplöst exemplar av den manliga arten bytes. Han är perfekt för dig med flexibla tider och som vill ha fart och fläkt i tillvaron. Exemplaret är välvårdat med en snygg skäggstubb, han är ganska stilig och äter allt. Han är barn och djurvänlig, rökfri och socialt gångbar. Han har underlig humor och trivs bäst med en DN i handen. Gillar promenader, båtliv och whiskey (i socialt accepterade mängder). Han passar utmärkt för dig som gillar att lyssna på lite äldre musik, gärna jazz eller spexmusik. Det är ett i de flesta avseenden alldeles perfekt exemplar, faktiskt. Bytes mot något tråkigt och utan spänning, till exempel en träningsmaskin eller dylikt.

Hör av er snarast.

Två problemlösare har ett olösligt problem.

Jag vet inte hur jag ska lösa det här. Det verkar fånigt att avsluta en relation på sådana grunder men samtidigt så är det som man säger, en konstant känsla av att bli trött, besviken. För honom en konstant känsla av att göra någon besviken eller ledsen. Jag vill inte känna så, jag vill inte att han ska behöva känna så. Frågan är om det går att göra något åt det eller om man måste avsluta för att inte hamna i dåliga cirklar. Jag vet inte hur jag skulle kunna ändra på mina reaktioner för att inte ta det så allvarligt. Jag har ganska starka behov av planering, organisation, rutiner. Han har behov av motsatsen, att alltid ha saker på gång. Flexibilitet. För mig är schemat en stöttepelare, något att luta sig på, för honom innebär det att känna sig bunden och ofri. Han har en förmåga att hela tiden kasta om sitt schema så att det passar för stunden, jag lägger mitt i förväg för att effektivisera min tid. Det finns fördelar och nackdelar med båda personligheterna. Problemet är att de inte går så bra ihop. Jag känner mig som en dålig flickvän, en tjatig och grinig person som inte kan rucka på mina planer. Jag får mindervärdeskomplex för att inte jag är en såndär person som bara kan kasta om min planering hur som helst. Jag får kämpa för att kunna acceptera att kasta om. Sen kan det bli bra efteråt, det är bara det att varje gång jag ska göra det så får jag kämpa med mig själv. Han mår dåligt för att han inte kan kasta om som det passar. För att jag blir som någon slags mamma som ska hålla koll.

Är det någon som har några bra förslag på hur man löser sånt här?

Ett ögonblick i sänder.

Det är knappt att man orkar höja på ögonbrynen ens. Samtidigt som jag fortfarande blir irriterad, kanske för att det är så kontinuerligt, konstant. Som ett myggbett; det är inte hela världen men det stör i sitt konstanta kliande. Det är så mycket lättare när man är själv. Man har bara sig själv att bry sig om. Fast det är klart, det är tråkigare att somna själv varje natt. Tråkigt att ta sovmorgon själv. Och sen har man ju ingen att ligga med om man är själv.

Somnade tidigt igår, det var skönt. Promenerade i regnet på kvällen, det var fint fast kallt. Blev inte så mycket läst, men imorse läste jag. Ikväll är jag ensam hemma, tydligen blir jag det imorgon kväll också. Jag ska ägna den tiden åt att gå. Och att revidera verkligheten. Om hemmafruns kycklingfilé blev bra eller ej meddelas senare, lämpligen efter lunch då jag vet hur det blev.

Det regnar här i Stockholm idag.

Regn, regn, regn. Grått över riddarfjärden idag, grått över Stockholm. Och dagen försvinner iväg så fort när man vaknar sent, när man aldrig tar sig ur sängen, när man väntar på någon som åker till hässelby, när man diskar, när man röker på balkongen och tittar på vattnet, när man försöker planera dagen. Imorgon är det måndag, igen.

Igår var det alldeles fint med promenad över söder ner mot söder mälarstrand. Handla vykort i en gammal bokaffär, lukta på te i en tebutik. Kryssa mellan affärerna i sakta mak, i fint väder. Sedan middagsbjudning som lämnar mig en smula perplex med mat vars recept behöver finputsas. Man kan inte lyckas jämt. I fredags blev det en improviserad viltpasta som var lyckad. Ikväll ska jag testa hemmafruns medel för att få en saftig kycklingfilé i ugn med asiatiska smaker. Och sen ska jag läsa.

Mitt jobb.

Jag är inte bara en kundtjänstmedarbetare, jag är också en kundsupport, krishanterare, terapeut, samordnare, allvetare, telefonist. Den här veckan ansvarar jag även här på hela kontoret för att allt går som det ska.

jag sjunger en sång med bundna händer
slår eld på en sticka
känn hur lågorna bränner
dig vill jag älska
dig vill jag ha
hör du ett hjärta som slår
så är det jag
jag kan inte sitta still
jag vill komma tätt intill
jag jagar ditt hjärta...

Fallen from grace / This too shall pass.

Ledsen, fånig och liten känner jag mig.

Och trött. Önskar att jag fått sova lite mer inatt. Men vi har tända ljus på jobbet och helt plötsligt så kändes det som advent är på väg med stormsteg.

Min kropp är en rivningskåk men här är bättre än på Östermalm...

Nu pratar vi minerad mark. Är det något jag inte klarar av så är det avvisning / irritation / nedlåtande ögon i samma gest. Det vänder sig i magen på mig, jag blir illamående, gråtfärdig, arg. Jag blir förstörd. Det river ner, det bygger murar av självförsvar som reser sig ståtligt i mig. Det är som att trycka på en knapp; jag stänger ner fabriken. Jag måste sova, jag måste lägga mig i sängen igen. Men så fort jag lägger huvudet mot kudden så kommer tårarna igen. Jag behöver en mun till för att kunna andas, ett hjärta till för att inte stanna, behöver en mun till för att kunna andas men jag är förlorad i kriget med mig själv.

[080930, blå linjen mot hjulsta]

Tunnelbanans vaggande ryckiga gång som ska väcka en, söva en. Snart är oktober här men det har varit oktober i luften i flera veckor redan. Vi har kommit en lång väg, var det hit vi skulle? Var detta slutdestinationen? Har ditt huvud hängt, har ditt hjärta suckat tungt?

Flyktfebern, resorna i blodet börjar pulsera igen, göra sig påminda. Knackar mig på axeln, vill dra med mig iväg ut. Det är lunkandet jag inte tål, vardagen. Jag är vardagsallergisk. En romantiker som Adina säger. Det är därför jag blir så upprörd när A säger att nyförälskelsen har lagt sig, att vår relation stabiliseras på något sätt. För mig är det uppenbarligen inte lika positivt som för andra. Jag vill att allt ska fortsätta vara nytt. Det får aldrig stagnera, bli vana, för det är när vanan kommer som flyktfebern passar på att smita in. Inget ska förändras men allt ska kännas nytt. Jag är en förändringsfientlig flyktbenägen.

klockan är fem på morgon i gryningen -
det tog ett liv att komma hit ut
jag klev av nånstans i skymningen -
ännu en saga som tog slut

Förresten så har jag numer två A. Det är Adina som är A i kommenterarna. A som jag skriver om som A nu har inte kommenterat något. Bara för att klargöra en smula.

Grillad ugglarpsmakrill, augustifisk.

Fyll de hela makrillarna med färsk salvia, rosmarin och dill. Gnid med havssalt och lägg på grillen!

Tillbaka till jobbet igen. Sjukdomen har gett sig en smula och höstljuset skiner in genom fönstren på kontoret. Snart slutar jag för dagen och då ska jag bege mig hemåt och kanske promenera. Sedan läsa, dricka varm mjölk med halstabletter som förr när jag var barn.

Höstlöv, det är så fint med höstlöven.

Och dig ska man vara flickvän åt!

jag: hm, hur lång tid tar det att åka till stuvsta här ifrån?
a: eh.... stuvsta.... (5 minuters paus) är en pendeltågstation.

och lite senare,
a: och dig ska man vara flickvän åt!

Själv dricker jag te och whiskey och ska snart ägna mig åt avancerat kel med täcket.

Rapport från en sjuklings skrivbord.

Mitt huvud känns som en nysande ballong fylld av sågspån, vilka först måste dränkts i sirap innan de lades i ballongen. Det är inte speciellt roligt. Dessutom har jag gråten i halsen, av ingen anledning alls, mer än feber. Vilket får mig att känna mig fånig. Och sen har jag arbetskamrater som säger "Men tänk inte på att du är sjuk, då går det över. Det gjorde det för mig." Vilket inte känns speciellt upplyftande. Ynk, gnäll och så vidare. Låt mig sova, snälla låt mig sova.

Första axplocket av semesterbilder.

Copywright © Eli / havskatt.

La grande fatigue.

In i märgen trött. Tror att det är någon liten bacill som letat sig in i mig för så här trött brukar jag faktiskt inte vara. Blir irriterad på min omgivning om dagarna, längtar bort. Vill sova, vill ligga under täcket och inte behöva göra något alls.

I helgen blir det ett koncentrerat ingenting förhoppningsvis. Eventuellt en båtnatt om vädret, humöret och orken tillåter. Annars titta på film och hålla hand.

Ikväll ska jag och P åka och försöka hitta oss vettiga skor, som är snygga, praktiska, billiga och hållbara. Hrm. Jag vill ha ett par skor som jag kan ha jämt, till vardags och promenad. Sen ska jag njuta av att mina saker är uppackade och att jag har ett fint rum.

Över bron in mot stan, hem till Söder i skymningen,
Alla ljus, alla ljud, alla dessa dofter igen.
Du höll mig hårt en gång och sa till mig:
Här vill jag bo, här vill jag leva med dig.
Den här stan har en egen själ,
inte för stor men ändå tillräckligt stor för oss två.

When autumn leaves start to fall.

Vällingby i fredags med vin och så. Fint.

Resten av helgen var ganska arbetsam med runtflyttning av möbler och uppackning av saker och kläder och ting. Köp av hylla, gjord av drivved. Mycket nöjd, den sitter så vänligt uppborrad på min vägg och ser snygg ut. Sängen ihopskruvad, kläderna på stång. Det blir nog bra. Den vilda grytan jag skulle gjort i lördags hanns inte med men gjordes i söndags. Med lättöl, lingon och enbär. Ska göras igen, eventuellt byta lingonsylt mot svenska äpplen. Hade jag bott i en skog, eller nära en sådan hade jag haft på listan att hämta: 1, kantareller 2, lingon 3, blåbär 4, karl johansvamp. Och så vill jag ha en trädgård med äppelträd och vinbärsbuskar. Och nyponrosor. Nåja, back to subject. Igår kväll så var det Paella som stod på listan att göra, det blev sent och jag är inte helt nöjd. Jag tror att det är för att jag inte ätit vanligt ris på så länge (och fullkornsris aldrig) att jag glömt hur det smakar (inte jättefantastiskt). Men jag har längtat efter saffran och saffran fick det bli. Jag tror att paellan kokade i en timme + kvart och riset känns ändå inte riktigt klart. Vet inte hur jag ska få rätsida på det. Hösten är vacker för övrigt, kall klar luft och halsduksromantik. Har packat upp mitt fina nya te som jag fått av mamma i Danmark och det ska sippas ikväll tillsammans med pepparkakor. Och bra musik från min nu väldigt väl fungerande dator. Nu behöver jag nya receptidéer att sätta tänderna och händerna i.

Eftersläntrande dagsedlar.

[080826, Ugglarp] Idag fann jag en nästan upplöst kvarleva av en fisk på samma strand bland tången och snäckorna. En strandad krabba syntes också till vid strandkanten. Det regnade och var dimmigt idag. Havet var i uppror, men sedan kom solen fram en kort stund. Nu blåser ljumna vindar och dörrarna i huset står öppna. Det är fullständigt tyst. Bara rödbetorna som kokar på spisen och vinden i träden gör ljud ifrån sig. Nyponbuskarna har slagit ut och tappat sina blad. På det lilla äppelträdet hänger kart med antydan till rodnad. Det är en sällsam tid mellan sommar och höst. Jag kan nästan se årstider skifta framför mina ögon.

[080827, Ugglarp] Cykeltur på och förbi Långasand, blåste kraftiga vindar och risk för undervattenströmmar. Blev inget bad idag heller. Ikväll blir det grillad makrill med rosmarin och salvia. Regnet hällar ner, har gjort hela eftermiddagen.

[080828, Ugglarp] Tar en cigarett och blåser röken ut över Kattegatt. Idag skymtas solen mellan molnen och jag sitter vid en klippa och ser vågorna slå in mot stranden. Långfärdsskorna får nöja sig med promenaden till vattnet.

[080903, Nåttarö] Det har hunnit bli september och jag har rest upp från kusten och begett mig ut till sjöss med A. Det blåser starka vindar och man kan räkna sig som iblåst för en tid framöver. Det är lugn och ro och hud mot hud. Samt en konstant gungande Doris.

[080908, Zinken] Jag blir så lätt berörd. Som när A påvisar hur Södra station ligger under alla höghus och jag får svindel när jag nuddar asfalten med mina skor. Eller när jag läser Människohamn och känner havet ta över i mitt blodomlopp. Å andra sidan har jag alltid haft en annan kontakt med havet och vatten. Ett speciellt band. För övrigt finns det en man som vet hur man får er undertecknade att förnöjas, när man kommer hem från första dagen på jobbet efter semestern så är det fint i köket och man vet att han alltid har reservmat i frysen så man behöver inte tänka på det på vägen hem. Det är fint. Helgen var också fin, vi lagade mat tillsammas, promenerade runt Långholmen och tittade på film från Casablanca. Jag välkomnar hösten och jag gör det så gärna med min man.

Rainy day women.

Igår låg en död säl på stranden. Det var bara fötter och skelett kvar av den. Idag såg jag ett fiskskelett. Det är det jag alltid har sagt, havet hör samman med döden.

Sprang på stranden idag, i regnet. Nu tittar solen fram och jag ska göra kaffe och sätta mig på trädäcket och sätta ihop smaker i recept. Igår åt vi världens godaste romansallad med rökt lax. Idag ska jag göra rödbetor i ugn tror jag och sen ska vi till fiskhandlaren imorgon. Men först frysta blåbär med citron och lite yoghurt som mellanmål.

Jag älskar att ha semester.

Black & blue.

Vad jag hatar att vara svartsjuk. Det där som bara river i en. Var hon bättre? Är känslorna för mig svagare än de var för henne? Hur kan vissa människor bara sätta sig i ens känslosystem och vara taggiga? Man tror att man släppt det, sen kommer något litet smått upp och river upp skorpan igen. Något litet, något idiotiskt. Jag vill slänga ut allt som påminner om henne. Bränna det på bål. Är jag en oresonlig kvinna? Troligtvis. Men jag avskyr att känna mig som en älskarinna i raden. Jag är något mer. Jag vägrar att reduceras till en i raden. Svartsjuka är en farlig känsla, den kan förstöra så mycket. Men jag har inte en presenter av mina ex liggande i rummet. Jag har min ring liggande i en minneslåda i en källare i småland. Jag har några fotografier på datorn någonstans, jag vet inte ens var. Därför är det så svårt att förstå parfym, halsband. Varför ha kvar det där som påminner så nära inpå? Jag förstår det inte. Är det jag som är konstig?

Jag förgås, jag dukar under...

"1. Antingen det beror på plåga eller lycka, så grips jag ibland av längtan efter att förgås. I morse (ute på landet) var det milt och mulet. Jag lider (på grund av något som jag inte vet). En tanke på självmord dyker upp, fri från all harm (ingen utpressning mot någon). Det är en blek tanke: den bryter inte med något ("förstör" inget), den går helt i ton med färgen (tystnaden, övergivenheten) hos morgonen.

En annan dag stod vi i regnet och väntade på båten vid en sjö. Den här gången var det lycka som fick samma fläkt av förintelse att röra vid mig. Så kommer ibland olycka eller glädje över mig, utan att något som helst kaos följer, inget som helst patos: jag upplöses istället för att sönderslitas; jag faller, jag rinner bort, jag smälter. En sådan tanke, som jag snuddar vid och prövar och känner på (som man känner med tån i vattnet), kan återkomma. Det finns inget högtidligt i den. Detta är just ljuvhet."

Jag tänkte ta och säga någonting till dig
sluta helst inte titta som du gör på mig
du verkar kunna göra allting till något
du gör sommaren till saknad och sedan gör du
varje höst till snöstorm på Götgatan i mig.

Falling in love just makes me blue.

I turn around to look at you, you're nowhere to be found,
I search the place for your lost face, guess I'll have another round
and I think that I just fell in love with you

Mitt hjärta sitter på tåget till Varberg och jag har blues i blodet. Dessa semestertider gör mig lite sorgsen då de komplicerar min relation med A. Så mycket bortatid att hemmatiden blir desto mer intensiv, vilket i sin tur gör bortatiden jobbigare. Det är hjärtslitande, allt det här pusslandet. Jag tycker om att känna hans varma hud mot min, det är inte svårare än så.

Och så behöver jag vila, komma i fas igen.

Absence makes the heart grow fonder / Out of sight, out of mind.

Ett olösligt problem, känns det som. En rundgång av känslor. Måste hitta en praktisk lösning på det här, innan det äter upp mig. Jag vill inte fly, vill inte heller slåss. Jag vill vara med dig men jag vill inte vara den personen som jag blivit nu. Hur ska jag kunna lämna dig? Hur ska jag komma ifrån den här känslan? Hjälp mig, snälla.


Och filmen i söndags var som ett knytnävsslag i magen, har inte riktigt återhämtat mig än. Behöver fri luft och omfamningar samtidigt, det går inte ihop sig.

the lonely summer blues

I'm a bird girl
I'm a bird girl now
I've got my heart
Here in my hands

I've been searching
For my wings some time

Jag har ont i magen.

Där går faktiskt gränsen, du får inte slåss med mina raggsockor!

Semester, semester, jag vill ha semester! Till och med mina husvärdar tycker att jag borde gå på semester nu. Fast det är såklart bara för att de vill bli av med mig. Hmmm. ^__^

Annars bra. Regn ute. Det är ganska mysigt. Ska på fest i helgen, får inviga min hårgrej/hattliknande sak. Snart ska jag flytta också. Få ordning på mina saker, det ska bli skönt!

Jag är dålig på att höra av mig till folk, jag vet. Alla som känner att de saknar mig får jättegärna pipa till eller morra till.

Samlade tankar en grå måndag.

Måndagsmorgon på jobbet. Känner hur jag skjuter ifrån, tar distansmil från omvärlden. Behöver andas, det var längesedan jag kände att jag behöver andas egen luft men nu känns det. Det kan vara trötthet, det kan vara något annat men jag behöver tid för mig själv tror jag. Ordna upp i huvudet. Sova.

Helgen spenderades hemmavid, trettioårskalas för min bror och sedan vara hos pappa till igår. A fick träffa familjen. Det gick bra men genererade en del allvarsamma samtal. Vi pratar mycket allvar, jag och A. Vi pratar mycket. Det är som han säger, jag tror inte vi någonsin inte haft något att säga varandra. Vi har aldrig slentriandiskuterat vädret. Det kanske man aldrig gör som nykär förvisso. Det är tolv veckor på fredag och vi befäster oss mer och mer i varandra.

Annars behöver jag mest semester, tror jag. Knät börjar läka ihop och jag börjar ta fart men jag skulle behöva två veckors kontinuerlig vila.

As time goes by.

it’s still the same old story
a fight for love and glory
a case of do or die
the world will always welcome lovers
as time goes by

What a difference a day makes.

Saknar honom, det gör jag. Lyssnar på våra låtar och tänker på hur märkligt det kan bli, hur man helt plötsligt saknar någons famn. Att man helt plötsligt har någons famn att sakna. Och jag vet inte ens hur det blev så, jag bara ramlade in i all den här... kärleken.

Vem vill se Barnhemmet med mig på fredag?

All of me / aint misbehavin'

10 veckor i fredags. Sommaren spenderas i något slags rus, overklighet och samtidigt oerhört påtagligt. Stockholm är vackrare än någonsin, det här är min stad, min älskade stad. I helgen var mamma och Ola här, igår var vi ute på en tur runt kungsholmen med min A's båt. Nu har han åkt på semester, han är ute på sjön och gör ingenting, jag sitter i stan och jobbar men det gör ingenting. Än så länge går det bra, än så länge är saknaden bara skön. Vilket inte säger så mycket då vi bara varit ifrån varandra i två och en halv timme.


all of me
why not take all of me
cant you see
I'm no good without you

...

it's just you I'm thinkin' of
ain't misbehavin'
I'm savin' my love for you

Calling the goats.

Igår fick jag veta att Plura är gift, vilket gjorde mig outsägligt ledsen, då JAG är den kvinna han borde vara gift med. Eller något. Det gjorde uppenbarligen min A lite upprörd när jag ynkligt berättade att min absoluta favoritman tydligen är gift. Jag tror att han tycker att det är han som borde vara min favoritman och inte Plura. Life is tough.

Idag ska jag träffa en sjukgymnast för min nacke och mitt huvud, det ska bli sweet att få någon som tittar på det ordentligt. Sen ska jag hem och beställa buss/tågbiljetter till helgens resa.

Börjar få ordning på mina papper på jobbet, men det är fortfarande hysteriskt mycket just nu. Alla fastigheters hissar verkar ha stannat på samma gång, folk är inte nöjda med sina lägenheter och nycklar tappas bort/lämnas inte in i tid och dessutom har nästan alla, som man försöker få tag på, semester.

Bara rakt upp&ner.

Tydligen så skriver jag inte här så ofta som jag borde, vilket nog kan stämma med tanke på att det var mer än en vecka sen jag skrev sist. Det är svårt att beskriva vad som händer i mitt liv. Jag har smärre kriser och mellan dem så mår jag allmänt bra. Det börjar kännas som en regel snarare än ett undantag att jag får mina relationskrisbrott men det verkar å andra sidan inte ta så lång tid för dem att försvinna. Den här veckan har jag varit sjuk, odefinierbart sjuk med huvudvärk, trötthet och illamående samt yrsel. Det är bättre idag men jag är inte på jobbet idag heller. Var borta halva onsdagen och torsdagen också. Det jobbigaste med det är att jag inte vet var det kommer ifrån. Idag mår jag dock bättre som sagt och har varit några kvarter bort för att fika med Adina. Vilket var mycket trevligt. Nu är helgen här och jag ska jobba på att ha en bra helg utan att må dåligt för att få en bra jobbvecka nästa vecka. De ringde från Odenplans läkarmottagning idag och gav mig två tider nästa vecka hos en sjukgymnast, för nacken och huvudvärken, vilket är underbart.

Annars så är det lugnt vatten under broarna. Insåg i veckan att det är sant det som Nina har försökt säga, att jag någonstans tappat bort min kärlek till litteraturen och orden. Är det bara det att man blir äldre och mer luttrad eller har jag bara villat bort mig? Jag behöver komma igång med att skriva igen, både här och annars.

Solen skiner, jag hade önskat mig en regnig, huttrig fredag som hade kunnat motivera en film och ihopkurande i soffan. Nu känns det som att man måste komma på något spexigt att göra utomhus, vilket jag känner mig mer omotiverad till. Och jag vill inte att min A ska tro att jag är en tråkmåns som bara vill sitta inomhus, vilket förvisso stämmer ibland, men ändå. Ge mig styrka när jag faller, sänd en ängel till mitt hus.

Sommarglöd.

Är det detta som är att vara kär? Denna uppslukande glöd som jag känner i mig, denna längtan efter uppvärmd hud och mun. Det här är något helt nytt, ömhet och någonting som strålar ur mitt hjärta. Jag är förvirrad och glad.

Rostiga fiskedrag och bryggor.

Skulle aldrig sagt något, n'est-ce pas?

Är aldrig hemma nu förtiden känns det som. Mitt hjärta har flytt till Zinken och själv är jag mest hemma för att tvätta, laga matlådor, sova ut och packa om min ryggsäck.

Fick hjärtknip när jag såg lådan med gamla fiskedrag i A's båt, de låg där och var rostiga och jag förflyttades tillbaka till sommar i Motala som barn, Boren och barfotapromenader. Bad från bryggan, fiske från träeka, sommaren låg och skräpade i varje del av huset då. Solstrålarna letade sig in i varje cell i min kropp, tillsammans med ensamheten och den där känslan. Nu är allt det borta, människorna är försvunna och huset sålt. Min fiskelåda försvann någon gång i allt stök. Man får bara tillfälle att äga en fiskelåda med gamla drag en gång i livet, tror jag. Och man har inte en bror som tar hand om allt det äckliga med fiske åt en hela livet. Någon gång förväntas man börja rensa fisken själv och det är då man får lägga av fiskandet. Är fortfarande vansinnigt förälskad i vatten och bryggor dock.

Bitterljuvt.


Jag tror det var Zetterlund som fick mig på fall förresten. Och de där blågrå ögonen.

Sänd en ängel till mitt hus.

när jag går med dig på söders gator,
när du väcker mig med din hand
ifrån bergen ner till staden
genom natten, genom dagen
skall mitt hjärta ropa ditt namn
mitt hjärta ropar ditt namn

Chante rossignol, chante.

à la claire fontaine,
m'en allant promener
j'ai trouvé l'eau si belle
que je m'y suis baigné

il y a longtemps que je t'aime
jamais je ne t'oublierai

sous les feuilles d'un chêne,
je me suis fait sécher
sur la plus haute branche,
un rossignol chantait

Il y a longtemps que je t'aime
jamais je ne t'oublirai

chante rossignol, chante,
toi, qui as le cœur gai
tu as le cœur à rire,
moi, je l'ai à pleurer

Il y a longtemps que je t'aime
jamais je ne t'oublirai