Rainy day women.

Igår låg en död säl på stranden. Det var bara fötter och skelett kvar av den. Idag såg jag ett fiskskelett. Det är det jag alltid har sagt, havet hör samman med döden.

Sprang på stranden idag, i regnet. Nu tittar solen fram och jag ska göra kaffe och sätta mig på trädäcket och sätta ihop smaker i recept. Igår åt vi världens godaste romansallad med rökt lax. Idag ska jag göra rödbetor i ugn tror jag och sen ska vi till fiskhandlaren imorgon. Men först frysta blåbär med citron och lite yoghurt som mellanmål.

Jag älskar att ha semester.

Black & blue.

Vad jag hatar att vara svartsjuk. Det där som bara river i en. Var hon bättre? Är känslorna för mig svagare än de var för henne? Hur kan vissa människor bara sätta sig i ens känslosystem och vara taggiga? Man tror att man släppt det, sen kommer något litet smått upp och river upp skorpan igen. Något litet, något idiotiskt. Jag vill slänga ut allt som påminner om henne. Bränna det på bål. Är jag en oresonlig kvinna? Troligtvis. Men jag avskyr att känna mig som en älskarinna i raden. Jag är något mer. Jag vägrar att reduceras till en i raden. Svartsjuka är en farlig känsla, den kan förstöra så mycket. Men jag har inte en presenter av mina ex liggande i rummet. Jag har min ring liggande i en minneslåda i en källare i småland. Jag har några fotografier på datorn någonstans, jag vet inte ens var. Därför är det så svårt att förstå parfym, halsband. Varför ha kvar det där som påminner så nära inpå? Jag förstår det inte. Är det jag som är konstig?

Jag förgås, jag dukar under...

"1. Antingen det beror på plåga eller lycka, så grips jag ibland av längtan efter att förgås. I morse (ute på landet) var det milt och mulet. Jag lider (på grund av något som jag inte vet). En tanke på självmord dyker upp, fri från all harm (ingen utpressning mot någon). Det är en blek tanke: den bryter inte med något ("förstör" inget), den går helt i ton med färgen (tystnaden, övergivenheten) hos morgonen.

En annan dag stod vi i regnet och väntade på båten vid en sjö. Den här gången var det lycka som fick samma fläkt av förintelse att röra vid mig. Så kommer ibland olycka eller glädje över mig, utan att något som helst kaos följer, inget som helst patos: jag upplöses istället för att sönderslitas; jag faller, jag rinner bort, jag smälter. En sådan tanke, som jag snuddar vid och prövar och känner på (som man känner med tån i vattnet), kan återkomma. Det finns inget högtidligt i den. Detta är just ljuvhet."

Jag tänkte ta och säga någonting till dig
sluta helst inte titta som du gör på mig
du verkar kunna göra allting till något
du gör sommaren till saknad och sedan gör du
varje höst till snöstorm på Götgatan i mig.

Falling in love just makes me blue.

I turn around to look at you, you're nowhere to be found,
I search the place for your lost face, guess I'll have another round
and I think that I just fell in love with you

Mitt hjärta sitter på tåget till Varberg och jag har blues i blodet. Dessa semestertider gör mig lite sorgsen då de komplicerar min relation med A. Så mycket bortatid att hemmatiden blir desto mer intensiv, vilket i sin tur gör bortatiden jobbigare. Det är hjärtslitande, allt det här pusslandet. Jag tycker om att känna hans varma hud mot min, det är inte svårare än så.

Och så behöver jag vila, komma i fas igen.

Absence makes the heart grow fonder / Out of sight, out of mind.

Ett olösligt problem, känns det som. En rundgång av känslor. Måste hitta en praktisk lösning på det här, innan det äter upp mig. Jag vill inte fly, vill inte heller slåss. Jag vill vara med dig men jag vill inte vara den personen som jag blivit nu. Hur ska jag kunna lämna dig? Hur ska jag komma ifrån den här känslan? Hjälp mig, snälla.


Och filmen i söndags var som ett knytnävsslag i magen, har inte riktigt återhämtat mig än. Behöver fri luft och omfamningar samtidigt, det går inte ihop sig.

the lonely summer blues

I'm a bird girl
I'm a bird girl now
I've got my heart
Here in my hands

I've been searching
For my wings some time

Jag har ont i magen.

Där går faktiskt gränsen, du får inte slåss med mina raggsockor!

Semester, semester, jag vill ha semester! Till och med mina husvärdar tycker att jag borde gå på semester nu. Fast det är såklart bara för att de vill bli av med mig. Hmmm. ^__^

Annars bra. Regn ute. Det är ganska mysigt. Ska på fest i helgen, får inviga min hårgrej/hattliknande sak. Snart ska jag flytta också. Få ordning på mina saker, det ska bli skönt!

Jag är dålig på att höra av mig till folk, jag vet. Alla som känner att de saknar mig får jättegärna pipa till eller morra till.

Samlade tankar en grå måndag.

Måndagsmorgon på jobbet. Känner hur jag skjuter ifrån, tar distansmil från omvärlden. Behöver andas, det var längesedan jag kände att jag behöver andas egen luft men nu känns det. Det kan vara trötthet, det kan vara något annat men jag behöver tid för mig själv tror jag. Ordna upp i huvudet. Sova.

Helgen spenderades hemmavid, trettioårskalas för min bror och sedan vara hos pappa till igår. A fick träffa familjen. Det gick bra men genererade en del allvarsamma samtal. Vi pratar mycket allvar, jag och A. Vi pratar mycket. Det är som han säger, jag tror inte vi någonsin inte haft något att säga varandra. Vi har aldrig slentriandiskuterat vädret. Det kanske man aldrig gör som nykär förvisso. Det är tolv veckor på fredag och vi befäster oss mer och mer i varandra.

Annars behöver jag mest semester, tror jag. Knät börjar läka ihop och jag börjar ta fart men jag skulle behöva två veckors kontinuerlig vila.