Mitt behov av tröst.

Fast när jag tänker efter så kanske jag är mest ledsen för att mitt slit med motion inte gett något resultat. Vad är meningen då liksom?

allt det där regnet
de talar om
det faller hela tiden

Jag känner mig trött, grinig, ledsen. Funderar på att, likt ett skadeskjutet djur, dra mig undan världen tills det blir bättre. För att inte göra någon skada. För att inte belasta. Men jag vet inte, kanske överdriver jag. Jag tror att det handlar om värken i axlarna och huvudet som gör mig grinig och matt. Kanske stressen också. Kanske är det också så att det där problemet med att få ont när man försöker sig på något man tycker om gör mig ledsen. För det gör att jag känner mig oduglig. Samtidigt så skiner solen (fast det är fortfarande kallt) och jag har mycket roliga saker att göra. Så varför känns det som att någon inplanterat ett regnmoln i mig som påverkar mitt humör?

One dove.

one dove
you’re the one I’ve been waiting for
through the dark fall
the nightmares the lonely nights
...
one dove
to bring me some peace
in starlight you came from the other side
to offer me mercy

Det är ganska bra nu, trots allt.