markligt och fint igar.

hall tummarna nu dar ute.

jag hade glomt hur det kanns nar hela varlden forsvinner,
nar man inte kan andas langre, nar man darrar i hela kroppen,
nar magen ar sa fylld av fjaderfan att man inte kan ata.
eller sa har jag aldrig kant det forut. jag ar forundrad och forvirrad och forskrackt.

det ar sommar har nu, sitter i parken och blir knapp av varmen.

fick eldkvarns nya pa posten i forra veckan av pappa, varsta fina grejen. har spenderat helgen med plura och alkohol, det ar vackert och det gor ont. det hander konstiga saker hela tiden, det pendlar och varierar.

jag stracker mig mot, nagot. det ar sadar smartsamt som det alltid ar nar solen tittar fram for forsta gangen pa lange. nar faglarna kvittrar om kvallarna, nar man star och roker i fonstret. nar man ar sa alldeles for mycket narvarande. och samtidigt ligger alltid nagon slags rest kvar av natter forut, av alla natter som rasat i mig. dofterna, frostblommorna i blodet, undergangen som dansar mig till galenskap.

och med dessa ord sager jag god eftermiddag. ska nagon gang ganska snart lagga upp nya bilder, kanske aven nya franska dikter. men inte sa lange solen skiner och varmen piskar, vi tar det nar molnen tittar fram.

all night, bleeding blood and soul

det pendlar. man ar en pendyl, var det en gang en mycket vis kvinna som sade/skrev. elle me manque.

nu ar mamma och ola har och det ar trevligt, men jag far inte sa mycket tid over till studier, som jag kanske borde ha. men det far losa sig. jag har i alla fall en dammsugare nu!

i ovrigt sa vet jag inte vad jag ska skriva for att inte vara for personlig eller for opersonlig. sa det far racka for den har gangen.