i går kväll var jag i gränna, det var soligt och plura hade en trasig halmhatt. det var kärlek. sen tog jag nattbussen hem och mötte upp med adina och george och promenerade hemåt.

idag har jag varit på råslätt och tittat på chick flicks och spelat playstation och svettats.

nu är jag trött och förvirrad och känner mig less. som alltid när jag lämnas själv en sekund. så fort tystnaden lägger sig så rasar allt över mig. jag vill bara lägga mig på sängen och inte vakna någonsin. eller ja, det skulle ju inte gå till så. men bildligt talat.

det tar aldrig slut. det kan inte sägas för många gånger. det tar aldrig slut.