Souvent loin de soi
Ja, precis hemkommen från jobbet. Idag har många skrikit åt mig, det är lite obehagligt. Jag gör vad jag kan för dem, och jag önskar att de förstod att om de skriker åt mig så blir jag inte mer benägen att hjälpa dem utan mindre. Men vissa verkar tro att desto mer man höjer rösten och förminskar någon annan, desto mer får man som man vill. Jag tror inte på den filosofin och jag tänker inte stödja den.
Annars är det fint, jag kanske får träffa S snart, och fika eller whatever. Jag trodde inte att han skulle vara så positiv till det, men det verkar han vara. Så ja, lite hopp.
Jag önskar att jag hade mer möjligheter att åka till LA eller betala en fucking tågbiljett hit också. Det hade varit fint.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar