Det är så tomt
och mina tankar förlorar förstånd
Det är så tomt
har aldrig fallit på knä förut
Och det är konstigt hur det kunde bli så här
Du gömmer din låga i sand
Låt mig aldrig sluta vara nyfiken på det som finns omkring mig, på människor jag möter. Det är torsdag och helgen är redan här. Jag skriver dagbok, jag skriver brev, jag skriver allt jag inte kan tänka. Det här livet intresserar mig, men det är svårt att följa ibland. I natt ska jag djupandas och låta snön falla på min tunga, jag har sträckt ut min hand men jag börjar få kramp i armen.
Min ö gör mig poetisk och romantiserande.
torsdag, mars 20, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar