Jag tar tillbaka allt och påstår motsatsen.

Eller inte. Eller så håller jag med om allt. Det är jobbigt, man blir ledsen, man ska inte involvera sig överhuvudtaget i någon, det innebär att man blir sårad och gudarna ska veta att mitt hjärta räds att bli stött i kanten. Ni vet, det är så det är med livet. Man måste vara beredd på det för att det är så livet är, men jag vet inte om jag är beredd på det. Vad gör man då? Kurar ihop sig i en boll och rullar in i en grotta och gömmer sig för alltid. Kanske. Det funkar inte så, jag vet. You don't have to tell me. Och något i mig vill bli av med alla dessa gamla ärrbildningar och liksom bara börja om från början. Formatera om hårddisken och installera om alla program.

Mnehk.