Baby, I've been here before.

Trött, och i vägen uppenbarligen. Känner mig bortskuffad.

Någon gång skulle jag vilja ta tag i det där mästerverket. Kanske är det bara så att jag i all min medelmåtta måste inse att det där mästerverket finns i drömmar och att det inte når fram till mina fingrar. När jag läste Bodils senaste insåg jag en sak om mina egna ord. Eller snarare, på grund av det jag vet om mina egna ord, insåg jag en sak om Bodils böcker. Det här med självbiografiskt innehåll. Hur hon klarar av att göra det som inte jag klarar av att göra. Där jag faller ifrån, går hon i land. Jag tror att jag måste byta ingångspunkt, byta strategi. Fast jag har inte längre någon motivation, jag har ingen ork. Jag skulle behöva hälla ut så mycket från mig själv och jag vet inte om jag har så mycket av mig själv kvar att ge.

ever since I was eight or nine
I've been standing on the shoreline
always waiting
for something lasting

Jag tror att jag levt klart nu.