söndag i det land jag föddes i. landade igår, mina väskor har ännu inte kommit. kanske protesterade de och stannade i frankrike. tänker att om jag hade varit väska... om jag hade kunnat liksom. känner mig som ett ufo som landat pä en annan planet. ikeaplaneten. har gråtit floder över de jag lämnar, över m. känns som att hjärtat slitits ur kroppen pä mig. hur kan det bli så? han och jag är inget. han och jag är allt.

jag har så svårt att lämna saker bakom mig. lämna människor bakom mig. känslomässigt lever de alltid kvar hos mig, mer eller mindre. smärtsamt, ljuvt, nostalgiskt eller passionerat. mitt hjärta är en bostad för hundratals människor och känslor och tusentals minnen. jag önskar att jag aldrig behövde lamna någon bakom mig. speciellt inte på grund av ett jävla avstånd. jävla länder, mil och åter mil.

det kommer att ta ett tag det här. om det kommer att gå ens.