idag bet jag mig i tungan, sådär långt ut att jag trodde tungspetsen skulle gå av. kände mig grinfärdig ganska länge, finns det något som ger mig panik så är det 1, smaken av blod och 2, när man by accident råkat bita sig, slinta med kniven, få glas i fingret, whatever egentligen och det inte slutar blöda. vilket det ju gör. men det känns som att det inte ska sluta.


overklig dag. fast mest i hjärnan och hjärtat. inte så mycket overkliga händelser. mest en slags bitter overklighet som drar över mig och gör att jag har svårt att greppa. lite som tanken om universum. man kan inte tänka på det för då får man svindel. och så snart man börjar tänka på begrepp som verklighet och speciellt verklighet i samband med en själv så blir det lätt för mycket ganska snabbt.