tillbaka i stockholm, laddad med hav och ny musik stulen ur min faders musikhylla (som för övrigt blivit helt galen, det finns ingen hejd på hans nedladdande. vem gav min far ett nedladdningsprogram? borde inte den personen vetat bättre? det är som att ge en knarkare obegränsad tillgång till ett nytt spännande gratis knark och sedan förvänta sig att han ska kunna hantera det.)

fick tillbaka en fiktiv text jag skrivit om Algeriet idag. hela situationen med överentusiastisk lärare på gymnasiet/högstadiet börjar utspela sig igen, fast med min franska professor. jag är inte ledsen, men jag vet hur det går när någon försöker inbilla en att man har en talang. det tar ett litet tag innan det spricker, innan man inser att man är en medelmåtta som alla andra. man försöker ändå fortsätta inbilla sig att man är begåvad men det blir liksom lite solkigt.

blev lite jobbigt idag också när vi skulle prata om barndomsminnen. eller typ, "berätta om din första skoldag - hur var det osv". liksom, blir alltid en lätt konstig stämning när man måste förklara att man inte minns något. de tror alltid att man försöker smita eller göra sig märkvärdig eller whatever och speciellt när man fortsätter med att man har extremt dåliga minnen ända fram tills typ, när man var 20. det verkar inte trovärdigt och människor gillar i allmänhet inte saker som inte verkar trovärdiga. sen satt jag och skämdes över att jag inte minns min barndom resten av lektionen.