Just another thursday afternoon.

Fick brev från Stefan igår, läkaren jag träffade. Han säger att jag ska träffa någon på psyk för en bättre bedömning, sedan till psykosociala teamet. De vill även tala med mina föräldrar säger han. Eh. Jag är 27. Jag förstår vad de är ute efter men mamma kommer att säga "nej, men hon är normal. Inga fel där inte. Heeelt normal." Mäsch, jag vet inte. Sedan skrev han även att "all dokumentation du kan frambringa är viktig." Dokumentation av vad? Report card? Betyg? Lekisfröknar som skriver brev om hur jag var i lekis? De har ju redan beställt journalkopior från BUP. What else is there? Är inte det jag upplever, har upplevt, berättar, lika viktigt? Nej, det är väl inte det. Man kan ju alltid fejka sin berättelse. Varför man nu skulle göra det.

Idag ska jag hem till A och laga mat. Sen ska jag kanske få choklad om jag är snäll (har jag bestämt att jag ska få av A). Det är jag jämt. Snäll alltså.