Bara rakt upp&ner.

Tydligen så skriver jag inte här så ofta som jag borde, vilket nog kan stämma med tanke på att det var mer än en vecka sen jag skrev sist. Det är svårt att beskriva vad som händer i mitt liv. Jag har smärre kriser och mellan dem så mår jag allmänt bra. Det börjar kännas som en regel snarare än ett undantag att jag får mina relationskrisbrott men det verkar å andra sidan inte ta så lång tid för dem att försvinna. Den här veckan har jag varit sjuk, odefinierbart sjuk med huvudvärk, trötthet och illamående samt yrsel. Det är bättre idag men jag är inte på jobbet idag heller. Var borta halva onsdagen och torsdagen också. Det jobbigaste med det är att jag inte vet var det kommer ifrån. Idag mår jag dock bättre som sagt och har varit några kvarter bort för att fika med Adina. Vilket var mycket trevligt. Nu är helgen här och jag ska jobba på att ha en bra helg utan att må dåligt för att få en bra jobbvecka nästa vecka. De ringde från Odenplans läkarmottagning idag och gav mig två tider nästa vecka hos en sjukgymnast, för nacken och huvudvärken, vilket är underbart.

Annars så är det lugnt vatten under broarna. Insåg i veckan att det är sant det som Nina har försökt säga, att jag någonstans tappat bort min kärlek till litteraturen och orden. Är det bara det att man blir äldre och mer luttrad eller har jag bara villat bort mig? Jag behöver komma igång med att skriva igen, både här och annars.

Solen skiner, jag hade önskat mig en regnig, huttrig fredag som hade kunnat motivera en film och ihopkurande i soffan. Nu känns det som att man måste komma på något spexigt att göra utomhus, vilket jag känner mig mer omotiverad till. Och jag vill inte att min A ska tro att jag är en tråkmåns som bara vill sitta inomhus, vilket förvisso stämmer ibland, men ändå. Ge mig styrka när jag faller, sänd en ängel till mitt hus.