Rostiga fiskedrag och bryggor.

Skulle aldrig sagt något, n'est-ce pas?

Är aldrig hemma nu förtiden känns det som. Mitt hjärta har flytt till Zinken och själv är jag mest hemma för att tvätta, laga matlådor, sova ut och packa om min ryggsäck.

Fick hjärtknip när jag såg lådan med gamla fiskedrag i A's båt, de låg där och var rostiga och jag förflyttades tillbaka till sommar i Motala som barn, Boren och barfotapromenader. Bad från bryggan, fiske från träeka, sommaren låg och skräpade i varje del av huset då. Solstrålarna letade sig in i varje cell i min kropp, tillsammans med ensamheten och den där känslan. Nu är allt det borta, människorna är försvunna och huset sålt. Min fiskelåda försvann någon gång i allt stök. Man får bara tillfälle att äga en fiskelåda med gamla drag en gång i livet, tror jag. Och man har inte en bror som tar hand om allt det äckliga med fiske åt en hela livet. Någon gång förväntas man börja rensa fisken själv och det är då man får lägga av fiskandet. Är fortfarande vansinnigt förälskad i vatten och bryggor dock.

Bitterljuvt.


Jag tror det var Zetterlund som fick mig på fall förresten. Och de där blågrå ögonen.