Förresten slog det mig just att jag låter så melankolisk nu för tiden när jag skriver här, misstolka det inte, jag är oerhört nöjd. Jag har bara många tankar som flyger omkring i huvudet på mig, men sen är jag också född med struggel i blodet - tänker för mycket som det sägs.

Det här kommer bli vackert, räds inte mitt arma hjärta, vi kommer att ordna det här (jag vet, det är lite konstigt att samtala med sitt eget hjärta, men ibland behöver man tala lugnande till sig själv).