Långt bort och söderut.

Jag ville inte gå av tunnelbanan i dag, jag ville bara fortsätta åka neråt landet, bortåt landet, utanför landet (jag vet, tunnelbanan går bara till Hjulsta, men ändå). Det är första gången flykten kommer till mig sen jag flyttade till Stockholm. Jag vet egentligen inte varför jag så gärna ville bort idag, det var inte av sorg, det var inte av ångest. Det var bara en lust till något annat än tisdag. Annan luft att andas, andra gator att leva. Det är bara det att jag är en fågel och ibland kommer lusten att flyga iväg över mig, den tar över mig. Samtidigt som det finns händer som rör mig, ögon som ser mig, ett hjärta som håller mig kär. Som jag har lämnat över mig till.

Jag antar att det är bara för att jag har ont och är trött som jag blir så här. Likväl irriterar det mig.