Jag är så sjukt jävla trött, går omkring i en dimma. Höll på att göra något dumt på jobbet idag, men lyssnade på min gutfeeling och avhöll mig. Det känns faktiskt som ett steg framåt, som att jag kommer någon vart. Som att vi är på väg någon vart. Det är en underlig känsla.

Nu måste jag bara hålla ut i en timme och tjugo minuter till på jobbet, ta mig till apoteket och daglivs och sedan åka hem. Sen är jag all set. Eller ja, sen måste jag göra mig vacker, packa en övernattningsväska och laga middag också. Men då är jag åtminstone hemma, vilket är ett steg i rätt riktning, helt klart. Sen ska jag sova. Soooova. Mmmmmmm, sweet bed.